Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Five Finger-fallen, där jag dock vid återresan i september ombord
på ångaren hade några oangenäma stunder.
Och s& kommo vi till sist den 27 juni fram till mynningen af
Stewartfloden, som var vårt första mål, likasom den var för 5,000
andra personer. De största förhoppningar voro knutna vid detta
område, och d:r Andersson med sex af vårt sällskap gick upp för
floden för att undersöka detta område. Själf fortsatte jag utför
Yukon de 100 km., som ännu återstodo till guldområdets centrum,
Dawson City.
Jag öfvergår nu till en kort skildring af dessa märkvärdiga
guldforekomster, som gifvit anledning till så stora förändringar inom
hela denna trakt. De anträffas på ett område med en längd af 80 och
en bredd af 40 km. (fig. 7), beläget på östra Yukonsidan, mellan
Klondike- och Indianfloderna. Det mesta guldet finnes i bifloder till
Klondike, särskildt Bonanzabäcken och dess ännu rikare tillflöde Eldorado.
På vestra Yukonsidan ligger Swedish River, som kommer från
samma håll som Sixty Mile och Forty Mile och väl i det hela kan
jämnställas med dessa; S. om Indian River säges Eureka hålla ganska
mycket guld, men i norr och öster har man icke ännu funnit något,
ehuru särskildt den senare riktningen synes uppmuntra till vidare
efterforskningar. Trots de vidsträckta arbeten, som gjorts denna
sommar, kan man ännu för ingen del säga, att ens den närmaste trakten
är tillräckligt undersökt, och det är ju rätt betecknande, att ej blott
Klondike utan äfven alla andra guldområden, man här känner, ligga
i omedelbar närhet af hufvudstråkvägen längs Yukon.
Man kan karakterisera området såsom ett nära 1,000 m. högt
platåland, omgifvet i N. och NO. af höga bergskedjor, som hittills
ej blifvit undersökta men synas bestå af afvikande, diabasartade
bergarter. Genom detta platåland äro floddalar nedskurna 300—
600 m., vanligen med mycket mjuka, långslultande sidor utan
terrasser. Berggrunden utgöres af gneis samt glimmer-, klorit- och
hornblende-skiffer, stundom förande kalkspat och granat. Man finner
också inlagringar af kalksten och grafitskiffer samt mot sidorna
egendomliga grönstenar af märkvärdig struktur. Inom hela det
guldförande området är bergarten enhetlig: det är en egendomlig,
granulit-artad glimmerskiffer, mycket starkt krusig och veckad i smått. 1 denna
glimmerskiffer finnas gångar af basalt och porfyr; längre ut mot
sidorna ersättes den åt alla håll af de andra bergarterna, som här
hålla granitiska inlagringar och mycket pegmatit. I bottnen på
flod-dalarne ligger ett 3—10 m. mäktigt gruslager, och under delta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
