Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre vinkel mot den gemensamma draglinan. Hundarne styras,
som bekant, icke med tyglar utan medelst kommandorop, hvilka de
i allmänhet hörsamma rätt bra, för såvidt de icke få väderkorn på
vildren eller annat vildt. • I sådana fall händer det ej sällan, att de
i hejdlös fart rusa efter detta, tills de lämnat körsvennen och
spillrorna af slädan långt efter sig. För att stoppa farten användes,
då ej kommandoord hjälpa, en järnskodd staf som broms, hvarvid
dock, som sagdl, kan inträffa, att dragremmen eller släden går sönder.
Under vår färd syntes stora hjordar af vildren på höjderna af den
Fig. 6. Parti från Lenas genorubrottsdul genom Cliara-Ulachbergen strax innan floden lôpçr
ut i deltat. Ungefar 60 km. norr om Butkur.
landtunga, som öster om floden Olenek skjuter ut i hafvet mot norr,
men lyckligtvis var vindens riktning sådan, att våra hundar ej fingo
väderkorn på dem utom i ett fall, då vi nödgades skyndsamt stanna
vår karavan, tills de skrämda renarne hunnit fly bort ur sikte.
Emellertid fick jag ej vara med om den intressanta färden efter
hundar längre än till Olenek, hvarifrån renar användes som dragare
hela den återstående vägen (omkring 250 mil) till Jenisejs mynning
och omkring 60 mil uppför denna flod till Turuchansk. I byn
Volkalach, ett par mil söder om Oleneks mynning, träffade vi till
Tår glädje Frænkel frisk och välbehållen efter den ansträngande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
