- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 19 (1899) /
234

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under januari halfvägs mellan dessa öar och små Antillerna. I följd
liäraf blir dess nedan beskrifna inverkan på norra Atlantens
hafs-strömmar kraftigare under sommaren än under vintern. Denna året
om cirkulerande lufthvirfvel framkallar genom friktion mot vattenytan
en vattenhvirfvel med samma riktning. Liksom vinden har
vatten-hvirfveln sin centrifugala komponent, hvilken sträfvar att drifva
vattenmassan åtskils och vidga ringen. Men på södra sidan hindras
utåtströmningen af den ända norr om ekvatorn blåsande
sydost-passaden och den däraf framkallade ostliga sydekvatoriala
hafs-strömmen samt den norr därom löpande smala ekvatoriala
motströmmen ; på östra sidan hindrar Afrika och på den västra Amerika
med sin långa, bågformigt insvängda kust. Längs denna senare
fram-prässas vattenhvirfvelns södra gren af passadvinden, som här på
grund af sydamerikanska kontinentens aspiration blåser med ovanlig
styrka och erhåller en nästan rakt östlig riktning. Vattenströmmen
följer vidare Mexikanska vikens krökning och tvingas ut därur vid
Florida. Därifrån påskyndas farten genom de friska sydvästliga
vindar, som blåsa på anticyklonens norra sida. På grund af
Nordatlantens redan anmärkta riktning åt nordost kan den på nu beskrifvet
sätt uppkomna golfströmmen fritt utbreda sig åt detta väderstreck.
Det bör här särskildt anmärkas, att det är den afböjande kraft, som
jordens rotation framkallar, hvilken bestämmer både lufthvirfvelns
och vattenhvirfvelns rörelseriktning. Det är denna kraft i förening
med lufttrycksfördelningen, som drifver både de varma vindarne och
den varma luftströmmen från Nordamerikas kust, längs hvilken dc
framflyta ända till omkr. 40° n. br., öfver till Europas, som den
träffar i flere grenar, af hvilka den mäktigaste eller hufvudströmmen,
den s. k. golfströmsdriften, tränger fram mellan Brittiska öarna och
Island upp till Norges kust och därifrån långt in i norra Ishafvet.
Vi ha sett, att härigenom uppkommer på Norska hafvet ett
värme-öfverskott af mer än 27°. Enligt en länge gängse åsikt, som på
sista tiden vunnit nya stöd genom Otto Pctterssons och V. Bjerknes
arbeten, måste detta värmeöfverskott föranleda uppkomsten af en
cyklon i dessa trakter, således i hafvet väster om Norge. Kring
denna cyklon roterar vinden motsols inåt; vi ha således sydvästliga
till sydliga vindar på dess sydsida, nordostliga till nordliga på dess
nordsida. Själfva hvirfveln är på grund af värmeareans långsträckta
form ej cirkelrund, utan aflång i riktningen sydväst—nordost.
Härigenom bli de båda motsatta luftströmmarne, nämligen den västliga,
sydvästliga eller sydsydvästliga på hvirfvelns södra och västra sida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1899/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free