Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II. Östgränsen mot Ryssland kan anses sönderfalla i tvenne
delar, den direkta gränsen från Koltajaure till Bottniska viken och
den sekundärt svenska (primärt norska) landgränsen upp emot
Va-rangerfjord. Innan Finland förlorades 1809, hade den senare
alldeles samma folkrättsliga karakter som den öfriga svenska gränsen mot
Danmark-Norge. År 1809 afbröts denna gräns vid Koltajaure, och
det nordliga stycket blef dansk-norsk gräns mot Finland-Bvssland,
medan från Kolta mot söder drogs en ny gräns mellan Sverige och
Finland-Ryssland. År 1814 ombytte nordstycket karakter, genom
Sveriges förening med Norge, och det nuvarande förhållandet uppstod.
Det finnes bestämda antydningar, lefvande i minnet ännu mot
slutet af 1500-talet,1 att ryska väldet en gång haft anspråk på en
gräns intill Hanhakivi klippa vid Pyhäjokis utlopp i norra Bottniska
viken och midt öfver till Bjuröklubb i Västerbotten, således
innefattande landsammanhanget kring Bottniska vikens innersta del.3 Från
denna utgångspunkt har svenska väldets östra gräns svällt ut och
åter dragit sig tillbaka i en rytm af tre stigande och tre fallande
takter, så att namnen Nöteborg (1323), Teusina (1595) och Stolbova
(1617) beteckna stigningen och namnen Nystad (1721), Åbo (1743)
och Fredrikshamn (1809) angifva reträtten. Det är för vår
närvarande uppgift onödigt att i detalj följa dessa af historien väl
kända växlingar.8 Nog af, genom art. 4 och 5 i sistnämnda
fredsslut af 17/5 sept. 1809 tillerkändes Ryssland den Åländska
skärgården samt »en del af Västerbotten ända till Torne älf», så att
Torne floddal tillika med dess nordliga fortsättningar skulle bilda
gränsen. Man hade härmed stannat vid en medelväg mellan de yttersta
ryska pretentionerna, som gingo ända till Kalix älf, och de svenska
förhoppningarna att kunna bevara hela det gamla Västerbotten till Kemi.
I enlighet med fredstraktatens art. 5 utnämndes omedelbart
därefter en gränskommission, hvars svenske medlemmar blefvo öfverste
Bote och lagman Ekorn, de ryske öfverste Exgklmanx och baron
Nicolay. Efter undersökning på marken öfverenskommo dessa
kommissarier i Torneå om gränsregleringstraktatcn af den 20 nar. 1810,
hvilken handling på denna sida lade gränsen klar i alla detaljer, med
upprättade kartor och noggrann beskrifning.
rSi~üppBifler i Skand. Handl. XXXIX, sid. 149 IT.
* Förmodligen var detta den gamla gränsen lör karelernas skatteanspråk på
lapparne, se Rydbergs skarpsinniga undersökning i Sv. Tr. I, sid. 465 fT.
* Gränsläggningar på denna sida hafva före vårt sekel ägt rum åren 1823,
1595—6, 1618-21 (jfr ofvan sid. 286), 1652-8, 1723 och på 1740:talet. Handl, och
kartor till de tre senare ligga ännu otryckta i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
