Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick fram.1 Dessa bägge principer, stenmärket och den uthuggna
rågatan, ligga också till grund för de nuvarande svenska gränsernas
markering, där sådan varit af nöden : båda kombinerade på västsidan
mot Norge, den förra ensam utmed de flodstränder och i de
skärgårdar, som skilja Sverige och Finland-Ryssland.
1661 års korta traktat innehåller ingenting om den artificiella
demarkationen, men faktiskt blef landgränsen mellan Bohuslän och
Smaalenene efteråt upprödd och försedd med ett dussin stora
sten-rosen, betecknade med I och II samt sedan litt. A—K.* Samma metod
accepterades af 1751 års män och blef, såsom redan är antydt, i
traktatens andra kodicill föremål för de mest minutiösa bestämmelser.-
Enligt dess § 9 skall alltså hvarhelst gränsen löper i skog en
gata uthuggas till 16 alnars, eller inemot 10 m., bredd. Midt i denna
gata löper »rikslinjen» eller den matematiska gränsen emellan Sverige
och Norge. I denna liiye står också » riksrösenas * rad, från n:o 1 Hisön
i skärningspunkten mellan Smaalenene, Bohus och Dal till n:o 294
Kitokkin-muodka nära skärningen mellan Sverige, Norge och Finland.
Riksrösena äro vägvisare, men de äro icke som våra milstolpar
vägmätare; ty både natur och kultur förbjuda hvarje regelbundenhet
i afstånd. Traktaten innehåller därom, att de skola stå tätast i
södra delen, Dal och Värmland, där trafiken vid gränsen är lifligast ;
där skall stå ett röse på hvarje fjärdedels mil, därofvanför kunna de
vara åtskilda af ända till en hel mil (§ 16). I praktiken har detta
dock icke kunnat så stricte iakttagas; afståndena växla från 20 km.
till några hundra meter.3
För att vara synliga så långt som möjligt skola rösena helst
placeras på höjder (§ 15). För att stå säkert böra de om möjligt ställas
på berggrund; dock anger § 18 också en metod att uppmura dem
i kärr, öfver furustockar på ett underlag af kol och krita.4 Skulle
’ Kågata omtalas en gång också på ryska sidan, se Sv. Tr. V, sid. 288.
Denna metod användes äfven i de allra nyaste gränsmarkeringar, såsom i de
Transsylvaniska bergen mellan Ungam och Rumänien 1888 (8 m. bredd) och i
Vogeserna mellan Tyskland och Fiankrike 1890 (4 m.).
* Kjær, anf. st. sid. 2, känner endast litt. A—K, men af kapten Frikdbekgs
journal vid sista gränsjusteringen ("/, 1894; i Civildepartementet) framgår, att två
numrerade rösen börja raden vid Idefjorden. Skärgården utanför Svinesund saknar
däremot alla märken.
o
* Skytte, Om gränsrödj ningen mot Norge 1894, i Turistför. Årsskrift 1895,
sid. 868, uppgifver 2 km. såsom minsta afstånd mellan rösen; men kartan visar,
att det icke är ens V, km. mellan t. ex. n:o 5 och n:o 6.
4 Sådana voro rösena mo 29, 49, 51, 69 och 73, se den officiella
gränsbeskrif-ningen (af Marelius, ofvan sid. 285 n. 3) och Jessen, sid. 258, 259.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
