- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 19 (1899) /
309

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fl.), detta ej mindre än tvenne gånger, så att källorna alltjämt stanna i
Sverige. Härvid gjordes också i brist på tradition den matematiska
principen för första gången i större skala gällande, i det att gränsen från
Faxefjäll till Härjehågna bildar tvenne raka linjer på 3 mil hvardera.

Norr om Häijehågnas fjälltopp mötte gränskommissionen den
svåraste uppgiften mellan bägge parternas stridiga anspråk,
svenskarnes på Fämundsjön, danskarnes på Särnadalen. De löste den
genom en kompromiss, så att först en konstruktiv linje på 6 mils
fågelväg drogs från Härjehågna till fjället Vånsjögusten (röse n:o 145
Rogsjö, i skärningen mellan Dalarne, Härjedalen, Sunnan- och
Nor-danfjeldske Norge), därpå en ny rätlinje på 4 mil därifrån till
Rute-fjället.1 Men härigenom kom gränsen åter att strida mot
vattenskillnaden; på vägen till Vånsjögusten passerar den en hel del smärre
åar och sjöar hörande till Österdalälfven,3 så att Dalälfven i sin
helhet förlorar öfver 1000 kv.-km. åt Norge; och på vägen till Ruten
undantager den några af Fämundsjöns källor (sjön Rogen), så att
Klarälfven likt Görälfven tvenne gånger skäres af rikslinjen.8

Om man, i stället för att låta linjen bukta inåt öster från roset
n:o 108, dragit den rakt upp till Fämund och därifrån till Ruten —
såsom svenskame pretenderat dels under medeltiden före 12734 och
dels efter 1645 —, då hade alla dessa undantag från vattenskillnaden
undvikits; men denna naturprincip förmådde icke göra sig gällande
gent emot Norges historiska rätt till Särna och Härjedalen.

Enligt gränskommissionens undersökningar begynner Kölen sitt
skiljarekall först på Rutefjället,’ ung. 63° lat., där den kommer in från
Norge och tager sin nordliga riktning.6 Denna första öfverens- * *

1 Härigenom afskuros alltså svenskarne från Fämundsjön, och norrmännen
fingo behålla de för Rörås’ kopparverk viktiga skogarne öster därom; därjämte
reserverade den första sep. art. vid gränstraktaten åt norrmännen rättighet att fritt
köpa kol, ved och timmer af Idreborna, se Jessen, sid. 230 f., jfr ibm sid. 175
och Marblius 1771, sid. 104 f.

’ Se Marelius, sid. 103.

* Enl. Marelii karta, 1771 tab. I, har riksgränsen nedom Ruten mött den
stora, från Tabergstrakten kommande »landryggen» tre gånger: först på Moberget
(mellan Källegraf och Faxefjäll; skärning), därpå i Härjehågna (tangerande i en
punkt) och sedan i Vånsjögusten (ny skärning). Mellan Moberget—Häijehågna—
Vånsjögusten bildar landryggen sålunda tvenne bågar väster om gränsen, mellan
det sistnämnda och Ruten en skarp kil öster om den. Se vidare texten ibm sid. 9 f.

* Ofvan sid. 288.

* Se Marelii undersökning om »fjällryggen» 1771,sid. 11—14. Denna uppgift går
sedan traditionelt igen, t. ex. hos Ljungberg, sid. 180,184, Thomée, sid. 1, AoARDH,sid.
60. Jag har mig icke bekant, om någon direkt revision af uppgiften ägt rum i nyare tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1899/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free