Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva andra naturfaktorer trädt i segrande opposition emot
flodsystemet,1 särskildt där vattenskiljaren varit svagt utpräglad.
Emellertid visar sig i den aktiva politiken en växande tendens att behålla
flodsystemerna samman i politiska enheter; Kongostatens bildande
är därpå ett stort bevis, och ett ännu färskare exempel gifver oss
Fascboda-frågan mellan England och Frankrike.
Politiken har också ett tydligt motiv härtill i flodernas
dragningskraft på kolonisationen. En nation sänder gärna sina utlöpare
uppför eller utför floddalar och skapar därmed grundvalar for politiska
anspråk. Vi se ett godt exempel härpå i Sydalperna; där brytes
vattenskillnaden mellan Italien och dess nordliga grannar tvenne
gånger af den politiska gränsen, då Ticinos öfre dalgång tillhör Schweiz
och Adige3 Österrike; men i bägge fallen hafva floderna förmedlat
den italienska nationalitetens utbredning och sålunda framkallat
italienska fordringar på politisk samhörighet med kantonen Ticino och
kronlandet Tyrolen.
Sveriges gräns mot Norge syndar i sin södra hälft betänkligt
mot vattenfördelningen. Den börjar med att gå väster om skiljaren,
i Bohuslän; därpå går den för mycket östligt i hela Värmland (med
oväsentliga återfall åt väster i norra delen före knäet), i Dalame och
i norra Jämtland, omväxlande med mera tillfälliga afvikelser väster
om linjen (Rogsjön, Nea älf, Vapstälfven). Hvad som härvid alldeles
särskildt faller i ögonen, är att de skarpaste kränkningarna af
vattenskiljaren sammanfalla med afvikelserna från gränsens medellinje i
Enningdal-, TryssiJr och Sörlie-vikarne, hvadan konkavitetens redan
påpekade formella olägenhet för Sverige nu får en mycket real
innebörd.3 Vi finna också i historien, att Sverige framställt anspråk på
dessa håll, såväl utför Enningdalsälfven (1751) som uppför Klarälfven
(före 1273) och Indalsälfven (efter 1645) — således ett förhållande *
1 T. ex. berg, genom hvilka floderna banat sig väg i genombrottsdalar (t ex.
de Böhmiska gränsbergen i norr). Här torde berget äga vitsord, särdeles om
floden brusar fram i katarakter och således icke tillåter samfärdsel.
* Norrmännens fria flottning på Klarälfven och delaktighet i Sandkälleforsens
laxfiske vittnar i och för sig, huru floden binder och sammanrör intressena på ett
sätt, som lätt kan föranleda konflikter och således i och för sig icke är politiskt
fördelaktigt. Att Sveriges olägenheter icke äro blott teoretiska, har visat sig nere i
Enningdalen, där brottet mot naturen hämnat sig sålunda, att Fredrikshald
bemäk-tigat sig en stor del af Dalsland till uppland. Att de icke blifvit större än de äro,
visar makten af kulturella (etnografiska, histoiiska och statsrättsliga) faktorer,
hvar-om vidare nedan. — Till de största svagheterna i Belgiens territorium höra
liknande flodkilar, som Holland nedifrån och Frankrike uppifrån skjuter in med Maas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
