Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den förklaring af bergs- och fasllandsbildningen, som där gafs,
var likväl ofullständig, ty vi måste taga med i räkningen ännu en
omständighet, nämligen kolsyrans inverkan på hafvets och luftens
temperatur. Då nämligen den vulkaniska verksamheten under den
uräldsta tiden, så länge jordskorpan sammandrog sig mer än
kärnan, var synnerligen stark, så var kolsyretillförseln till hafvet och
luften betydlig. Och som den allra största delen af jordytan var
betäckt af haf och växtlifvet föga utveckladt, så var
kolsyreförbruk-ningen både vid silikatförvittring och vid organiska processer
jämförelsevis liten. Därför ökades kolsyremängden i hafvet och luften
allt mera och i följd däraf steg efter hand först luftens och så
hafvets samt vidare markens och hafsbottnens medeltemperatur. Och
om, såsom ej osannolikt är, äfven solstrålningens intensitet samtidigt
ökades, så blef naturligtvis därigenom denna temperaturstegring
ännu större.
Vi vilja nu tillse, hvad detta hade för inverkan på den yttre
jordskorpan. Låtom oss t. ex. antaga att jordytans (= hafsbottnens)
medeltemperatur under den kambriska liden var + 20° C., men att
den småningom steg till + 30° C.1 Vidstående bild är en grafisk
framställning af jordtemperaturens tilltagande med djupet.
Enligt de kända lagarna för värmeledning framställes
temperaturen på olika djup af den svagt böjda kurvan ABC, så länge medel-
1 Att en jämförelsevis obetydlig ökning i atmosfärens kolsyrehalt är
tillräcklig att framkalla en temperaturförhöjning af 10° G., det ha vi redan sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
