- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 19 (1899) /
457

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I de följande kapitlen redogöres mycket förtjänstfullt och öfverskådligt för
Vasco da Gama och portugisernas färder till Indien. Framställningen
stöd-jes på HOmmebicks bekanta arbete, för Maoalhaes världsomsegling,
spanjorers, engelsmäns och holländares resor i Sydhafvet samt för upptäckten af
Terra Australis, hvarvid förf. dock icke synes begagnat Rainauds utförliga verk
»Le Continent austral, hypothèses et découvertes», Paris 1893. Därefter följa
upptäckter i Afrika samt östra och norra Europa. Nordens förnämsta geograf
under renässansen, Olaus Magnus, dog år 1557, icke 1558 (sid. 239); han har
förlagt Skandinaviens nordligaste del till 90°, icke 84°, som förf. uppger (sid. 239).
Däremot sträcker sig Skandinavien å Ficklebs karta 1567 till 85° n. lat. Ett i
sak mindre betydande misstag är, att den geografiska inledningen till Johannes
Magnus’ »Historia Gothorum», kallad »Situs Scondiæ», under titeln »Schandia»
skulle blifvit tryckt i Stassburg år 1532 (sid. 239, not 3); sannolikt beror
misstaget på en förväxling med Zibglebs arbete »Schondia», som just nämnda år
utkom i Strassburg. Förf. uppehåller sig utförligt vid själfva nordostpassagens
historia men nämner endast flyktigt engelsmännens och holländarnes färder till
Skandinaviens nordkust, Kolahalfön och Ryssland; Nordkap fick sitt namn icke
af Chancellob (sid. 244), utan af Stephen Bukrough år 1553. Dennes karta
från omkr. 1558 omnämnes icke; förf. förbigår likaledes en af 1500-talets allra
förnämsta resande, Anton Jenkinson, hvars många resor till Ryssland och främre
Asien äro af stort intresse. Förf:s påstående, att den karttyp öfver södra
Skandinavien, som finnes å Mebcatobs Europakarta 1554, redan förut träffas på ett
par i Italien »tryckta sjökort» (sid. 2G8)é beror tydligen på ett förbiseende, enär
dessa båda sjökort förskrifva sig från åren 1558 och 1562. Mebcatobs karta
öfver England är från år 1564, icke 1559 (sid. 268, not 1).

På förf:s framställning af geografiens och de geografiska upptäckternas
historia under den följande tiden intill 1800 kan jag af utrymmesskäl här icke
närmare ingå. Flere kapitel äro utförligt behandlade och lämna ofta nog ett
intressant utbyte, ehuru äfven här meningarne i en och annan punkt kunna vara
delade. Ett mycket godt grepp synes mig vara att indela hela
upptäcktshisto-rien i fem stora perioder, hvilket ju i väsentlig mån bidrager till
öfverskådlig-heten af det hela. Arbetet prydes af en del kartskizzer och figurer; särskildt
lyckad är reproduktionen af Fba Maubos berömda världskarta från 1459. K. A.

P. Möller, Resa i Afrika; genom Angola, Ovampo och Damaraland. Med
30 helsidsplanscher,20 illustrationer i texten och, en karta. Stock-

holm, W. Bille, 1899. Pris 4,75 kr.

Då kapten Mölleb anträdde den färd, som skildras i detta arbete, var han
ingen nybörjare såsom Afrikaresande. Under en treårig tjänstetid i Kongostaten,
1883—86, hade han gjort sig väl förtrogen med sättet att färdas i kontinentens
ekvatoriala delar, och de lifliga och intressanta bilder hau tecknat af hvad han
därvid upplefvat, hafva gjort honom känd såsom en framstående reseberättare.
Kapten Mölleb har också gjort sig ett namn som särdeles lycklig jägare — hans
präktigt skildrade elefantjakter torde vara i friskt minne hos dem, som läst hans
»Tre år i Kongo» — och då lusten att återse Afrika grep honom som så mången
annan, hvilken lärt sig älska det fria och obundna lifvet i dess öknar eller
urskogar, valde han ett område, där man kunde vänta att träffa djurvärlden,
särskildt storvildtet, i sin ursprunglighet. Dylika områden äro numera till följd af
den fortgående kolonisationen ganska fåtaliga och inskränkta, men bland dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1899/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free