Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbragtes i isen norr om Spetsbergen med undersökningar öfver dess
beskaffenhet och profbrytningar, genom livilka man lyckades komma 40’
mot norr, hvartill dock bör läggas den längd, fartyget af strömmen fördes
mot VSV. Man nådde till ungefär 81° n. b. vid en longitud af 5° ö
H är synas försök ha företagits i en is af 4 m. mäktighet, men om
utfallet af dessa meddelas ingenting närmare. Så mycket säges emellertid, att
det lyckades bryta sig fram, äfven genom denna och den ännu mäktigare
isen i »torosserna», emedan fartyget med sin kolossala tyngd prässade ner
isen, öfver hvilken det ofta vid anloppet kunde höja sig 2—3 m. Själf
anser Makaroff den stora principfrågan, huruvida det är möjligt att med
isbrytare bana sig väg längre sträckor genom polarområdets hafsis, vara
jakande besvarad. Samma åsikt omfattas äfven af baron von YVrangel, ur
hvars föredrag vid 7*:de internationella geografkongressen ofvanstående nästan
uteslutande är hämtadt. Emellertid hafva sedan höjt sig åtskilliga röster,
som hålla före, att ungefär raka motsatsen blifvit bevisad. Gäller frågan,
huruvida nu till buds stående isbrytare förmå bana sig väg fram till polen
och åter, så bör den nog besvaras nekande, i det att de väldiga
maskinerna kräfva mer kol än fartyget kan föra med sig. Gäller frågan däremot
endast huruvida det är möjligt forcera polarisen på längre sträckor, såsom
t. ex. utmed delar af Asiens nordkust, torde man icke ha rättighet att
anse de hittills utförda försöken afgörande vare sig i ena eller andra
riktningen. Det är väl också att hoppas, att ryska regeringen, som har stora
intressen af frågans definitiva lösning, låter Makaroff fortsätta sina
visserligen något dyrbara, men ytterst viktiga experiment. Själf har han för
afsikt att i ett större arbete framlägga sina rön, och när detta utkommit
blir man möjligen i tillfälle att bilda sig en klarare uppfattning af de
vunna resultaten. G. A.
Naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning. Sedan
ingången af detta år bildar denna del af Riksmuseet, som hittills varit förenad
med den zoologiska afdelningens samlingar af vertebrerade djur och lydt
under dessas intendent, en särskild afdelning, jämnställd med den
zoologiska. den botaniska och den geologiskt mineralogiska etc., under särskild
föreståndare. En återblick på denna frågas historiska utveckling kan
därför vara af intresse.
Redan år 1868 väcktes inom K. Vetenskapsakademien förslag rörande
vidtagande af åtgärder för beredande af lokal för samtliga i statens ägo
varande etnografiska samlingar och »anställande för detta värf af en person,
som vore därtill ägnad genom goda studier i de mest maktpåliggande
ämnen, som etnografien omfattar». En komité, bestående af hrr S. LovéN,
G. von Düben, B. E. Hildebrand och Hans Hildebrand, med grefve
B. von Platen som ordförande, bildades, och frågan om lokalen löstes
slutligen, efter flere olikartade förslag, på det sätt, att K.
Vetenskapsakademien upplät en lokal i den gamla byggnaden i kvarteret Grönlandet
södra. Frågan om anställandet af särskild, vetenskapligt bildad vårdare
af samlingarna förföll däremot, och de blefvo kvarstående under
öfverin-seende af intendenten för samlingarna af vertebrerade djur. År 1877 väcktes
inom det Antropologiska sällskapet förslag om föranstaltande af en »allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
