Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a Häft. - Sydpolarforskningens nuvarande ställning och mål. Af Otto Nordenskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meteorologiska årsserien från det antarktiska området. För första gången
kunna vi nu göra oss en på fäkta grundad föreställning om
klimatet i åtminstone en del af dessa trakter. Det visar sig därvid
att årets medeltemperatur – 9,6 C. är tämligen nära densamma
som beräknas som medeltal för hela den yoide breddgraden i
norr. Vintern var ej särdeles kall, i medeltal för månaderna
juni-augusti – 16,8, med lägsta minimum – 37,1; i
september sjönk dock temperaturen en gång ända till – 43,1 C. Sofnmareit
däremot var naturligtvis ytterst kall, i medeltal – 1,5, således
något lägre än t. o. m. hvad NANSEN fann under »Frams» drift
så betydligt mycket närmare polen. Äfven i fråga om
vindförhållandena vunnos viktiga resultat, särskildt därigenom att man
kunde konstatera en fördelning efter årstiderna, till hvilken hittills
förefintligt material ej ens lämnat en antydan. Att klimatet i öfrigt
var fuktigt och rått behöfver ej omnämnas; så t. ex. föll under
högsommarmånaden (februari) 1899 snö under ej mindre än 22:
dagar. I fråga om de biologiska resultaten må nämnas, att vid
stränderna såväl floran som faunan visade sig vara fattig.
Af hafsformer gjordes goda samlingar, men särskildt intresse torde de
utförda planktonundersökningarna äga, om hvilka dock ännu blott
ofullständiga meddelanden föreligga.
Framhållas må äfven de intressanta landskapsfotografier som
togos under uppehållet i Belgica-kanalen och som för första
gången ge oss en exakt bild af denna i världen för öfrigt enastående
natur, särskildt märklig genom dalarnes och glacierernas form,;
genom förekomsten af helt istäckta, kupolformiga öar och genom
de höga ismurar som ofta omge landet. Expeditionens största
svaghet ligger däri att den trots sin långa fortvaro dock blott
omkring 20 dagar vistats i närheten af land, och i öfrigt genom
infrysningen blifvit så betydligt hämmad i sin verksamhet, samt
vidare i den genom en af de tre vetenskapliga deltagarnes död
förorsakade ofullständigheten af de fysiska observationerna.
Emellertid ha båda de nu nämnda expeditionerna med rätta blifvit
mycket firade och omtalade, och i vetenskaplig betydelse måste
de båda ställas bland de främsta i det på vetenskapliga
forskningsfärder så rika 19:te århundradet.
Men att stanna på den ståndpunkt man nu nått är för
vetenskapen omöjligt. Ännu återstår det att anställa de serier af
meteorologiska och magnetiska observationer på olika ställen, som
ensamma kunna lösa de problem vi redan framhållit; ännu är blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
