Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a Häft. - Studier öfver vattenförhållandena i svenska sjöar. Af Gustaf Nerman - I. Om Roxens hydrografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att detta skedde, sedan strömmen, på sätt nyss nämndes,
upprensats; nyttan häraf blef således genom brobyggnaden förminskad.
Vattenområdet ofvanom Motala (6 550 kv.-km.) är ungefär
hälften så stort som det ofvanom Norsholm (13 420 kv.-km.); men
detta förhållande motsvaras dock ej, såsom man skulle kunna
vänta, af någon likartad öfverensstämmelse mellan vattenståndslatituden
i Vättern och Roxen. Höjdskillnaden mellan högsta och
lägsta vattenståndet är nämligen i den förra 1,07 m., i den senare
däremot 1,99 m. Orsaken härtill får ej uteslutande sökas i de båda
sjöarnes olika ytvidd och därpå beroende utjämnande af
tillflödenas inverkan i nämnda hänseende, desto mindre som nederbörden
ofvan Motala i allmänhet är större än inom det nedra området.
En jämförelse mellan vattenstånden i Vättern och Roxen
ger vid handen, att medan ifrågavarande växlingar hos den
förstnämnda sjön äro tämligen regelbundna, förete de i Roxen
anmärkningsvärda ojämnheter och ganska hastiga stigningar.
Till närmare belysning af förhållandena kunna såsom exempel
åberopas åren 1867 och 1877, då de högsta vattenstånden voro
respektiva 5,78 och 5,01 m. Det förstnämnda året ingick med
vattenståndet 4,15 m, hvilket förblef oförändradt till den 10
februari. Sedan började sjön att stiga och fortfor därmed till den 2
mars, då den nått en höjd af 4,75 m. Nu inträdde en sänkningsperiod,
som pågick till den 30 mars, då vattenståndet var 4,36 m.,
hvarefter det småningom steg till 5,78 m., hvilket inträffade den
11 maj. Stigningen belöpte sig således på dessa 42 dygn till 1,42
m. eller i medeltal per dygn 33,8 mm. En ännu större stigning
ägde dock rum under veckan 14–20 april, då nivåskillnaden var
0,297 m. eller i medeltal per dygn 42,4 mm.
Beträffande storleken af den afrinnande vattenmängden vid
de lägre vattenstånden är ingenting bekant, men vid det högsta
uppgick den, enligt hvad redan anförts, till 261,7 kbm. Alldenstund
sjöns yta ifrågavarande dag hvarken sjönk eller steg, var
afflödet med tillägg af den afdunstade vattenmängden lika stort
som tillflödet. Efter den 11 maj sjönk nivån oafbrutet, så att den
vid årets slut var densamma som vid dess början, eller 4,15 m.
Den 1 januari 1867 hade däremot Vättern ett vattenstånd af
blott 3,2 m. Med ringa växlingar steg det småningom till den 5
juni och hade då ökats till 3,71 m., minskades sedermera och var
vid årets slut 3,41 m. Det högsta vattenståndet inträffade således
25 dygn senare än i Roxen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
