Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ej fingo försummas, skulle vi här kunnat få flere björnar.
Kaptenen såg under en dags lopp fem sådana vandra öfver isen,
men vi hade ej tid att sysselsätta oss med dem. Jägmästaren sköt
visserligen en stor björn vid Kap Wynn, men den gick förlorad
under isen i en råk. Vi gingo härifrån till Flache Bay, och morgonen
efter vår ankomst fick kaptenen från utkikstunnan sikte på flere
myskoxar på södra sidan af »Drottning Augustas dal». Detta
tillfälle fick ej försummas, och åtföljd af jägmästaren och doktorn
begaf jag mig i land. Vi sköto sju djur och läto de öfriga gå,
ty det blef ändå svårt nog att få hudar och skallar af alla förda
ombord. Fångstmannen KULSETH hade på annat håll skjutit en
ensam tjur, så att vi hade arbete hela följande dag med att forsla
ombord hvad som skulle tillvaratagas.
Det var af stort intresse att få göra bekantskap med detta i
ordets egentliga bemärkelse antediluvianska djur, hvilket lefvat i
Europa samtidigt med mammuten och den ullhåriga noshörningen.
Det har ett rätt vildt utseende med sina små ögon, de långa håren
på hakan och tjurarnes långhåriga manke. När hjorden oroas,
springer den ett litet stycke undan, gör så en halfkrets mot det
främmande föremålet, stannar och stirrar. De söka alltid vända
hufvudet mot jägaren, ty de veta nog, hvilket präktigt skydd de
ha i sina horn, hvilka vid basen äro förtjockade till ett nästan
ogenomträngligt pansar. De kunna springa mycket fort i galopp,
erinrande om fårets, med hvilket senare djur ju myskoxen för öfrigt
anses besläktad. Köttet är godt, om inelfvorna snart uttagas, i
annat fall får det, liksom äfven sker med renens, en frän
bismak.
Den 14 juli gingo vi från Flache Bay, men en stark
nordostlig vind dref isen mot Gael Hamkes Bay, dit vi ämnade oss, så
att vi måste förtöja utanför vid ett isflak. På eftermiddagen blef
isen glesare, och vi kunde styra in i bay en, vid hvars norra sida
vi lågo stilla under några timmar, för att sedan strax efter midnatt
styra mot Claveringön. Men en orkanlik storm tvingade oss att
återgå till vikens norra sida, där vi förankrade i närheten af tre
norska fångstjakter, som lågo där före oss. Stormen fortfor hela
dagen, men hade det goda med sig, att den delvis rensade bukten från is.
Vi lämnade post till en af dessa fångstskutor, »Cecilie Malene»
från Tromsö, hvars förare, kapten NAESÖ, redan i fjol på en’annan
liten skuta, »Anna», varit i land vid denna kust. Därpå gingo vi
öfver till Kap Mary på Claveringöns östspets. Längre kunde vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
