Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga ut skifvor och stycken af olika form. Ett bad bland de
drifvande isbitarne smakade skönt, men man kunde ej stanna länge i
vattnet, som endast var 4 à 5 grader varmt.
Här inne fingo vi för första gången under expeditionen
tillfälle att skjuta några renar – inalles sju stycken – men de voro
skygga, hvilket utan tvifvel berodde på vargarnes framfart.
Vargspår, syntes flerstädes och likaså lämningar af renar, som af
vargarne dödats. Af fåglar må framhållas korpar, stenskvättor och
gråsiskor <i>(Acanthis canescens)</I>, de senare ej sällsynta i fjordarnes inre.
Vi gingo härifrån den 13, sedan kartan öfver fjordens inre var
färdig, och med ledning af därvid erhållna punkter kunde
kartläggningen, där och hvar kontrollerad af astronomiska
ortbestämningar på land, utförda af d:r ÅKERBLOM, medelst matbord och
diopter fortsättas från kommandobryggan, där ingeniör DUSEN
hädanefter till månadens slut hade sin stadigvarande arbetsplats ombord.
En lödning i fjordens inre gaf 634 meters djup, en annan midt
för Payer Spitze gaf till resultat 763.
Den 14 styrde vi söderut mot den bukt, som på tyskarnes
karta angifves gå i sydostlig riktning från Germanias ankarplats
öster om Payer Spitze. På den förmodade fjordarmens södra sida
syntes ett berg, Skiltvakten, hvars topp erinrade om »Devils Thumb»
på Grönlands västkust, och bergens brokiga band af omväxlande
röda, gråa och ljusa lager gjorde ett särdeles pittoreskt intryck.
Till en början trodde vi, att bukten skulle sluta som en smal
fjordarm, men då vi gått länge nog, blef det tydligt, att vi voro i ett
sund, som jag sedan kallade Antarctics sund. Och nu vidgade det
sig mer och mer, som skulle vi komma till ett större vatten. I
söder syntes en koniskt formad ö, som redan samma dag blef
namngifven såsom Ruths ö.
Vi voro i ett farvatten, där aldrig förr något fartyg varit, ett
farvatten, som aldrig någon europé skådat före oss. Men först
sedan vi passerat Ruths ö, fingo vi ett begrepp om detsammas
storlek. En vidsträckt vattenyta låg framför oss, som i söder
begränsades af höga, taggiga berg med glacierer, ej olika
Liverpoolkustens. I öster utgick härifrån en arm, som vi antogo utmynna
i hafvet, medan väster om Ruths ö en annan arm, omsluten af
höga berg, sträckte sig långt inåt landet västerut. Detta var vår
första anblick af Konung Oscars fjord och dess praktfulla
omgifningar, och vår beundran för dess storslagna natur minskades ej
under de tio dagar, som vi behöfde för att gå långs dess stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
