Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Canning Island verkligen är en ö. Att det sund, som enligt SCORESBY
skulle vara för handen mellan Werner Mountains och den antagna
ön, hvarpå Kap Pictet skulle vara beläget, icke existerar, har
framgått af våra undersökningar. Anförda ö är i verkligheten en del af
fastlandet, och kustlinjen, har ett helt olika förlopp. Då något Kap
Pictet ej existerar, har jag användt namnet för ett berg.
SCORESBY har ju med ett slag bragt kunskapen om nordöstra
Grönlands kust ofantligt framåt, för hvilket man ej kan vara
honom nog tacksam. Det må därför ej upptagas såsom klander, då
jag yttrar, att han, liksom flere andra sjöfarare, dock begått det
felet att vilja kartlägga för mycket på allt för stora afstånd. Man
får nämligen ej glömma, att lägre mark ej kan vara synlig på en
distans af 5 à 10 mil, till följd hvaraf de höga bergen måste te sig
såsom öar och kap, den lägre marken och dalgångar såsom sund
eller fjordar. Det blir därför vid en senare, ordentlig kartläggning
ofta svårt att afgöra, hvad upptäckaren afsett med de af honom
benämnda partierna.
I fråga om hvar Davys sund slutar och Konung Oscars fjord
börjar, så har jag ansett mig böra lägga gränsen mellan båda vid
en tänkt linje dragen mellan Mästers vik och Drömbukten, d. v. s.
vid ungefär 72° 10’, motsvarande läget för Kap Pictet samt slutet af
den södra konturen af Traill Island på SCORESBYS karta. På det
sättet torde Davys sund fått alldeles samma begränsning som på
denna. Kommande undersökningar få visa, om detsamma
verkligen utsänder någon gren mot sydväst
När CLAVERING 1823, sedan SABINES pendelundersökningar på
Sabineön voro afslutade, tog vägen hemåt, följde han kusten mot
söder. Efter att den 7 september hafva passerat Kap Broer Ruys
samt bukten mellan Bontekoeön och fastlandet, hvilken han kallade
Foster’s Bay, och vid hvars botten »several inlets and fiords were
observed», fortsatte han vidare långs kusten söderut, vid kanten
af kustisen, som ännu låg fast. 5 à 6 miles utanför kusten. På
aftonen den 8 var man långt utanför Kap Parry och var till den
13 sysselsatt med att varpa och hala fartyget genom isen, som
här var mycket tät. Den 13 var man ute för en svår
nordnord-ostlig storm, hvarunder läget stundom var ganska kritiskt, tills man
ändtligen lyckades bana sig väg ut ur isen. CLAVERINGS viktigaste
upptäckter gjordes längre norrut, utanför här afsedda område, men
hans karta upptager för första gången de båda öar, som sedermera
kallats Mackenzieön och Franklins ö. Han gick enligt kursen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
