Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Bidrag till kännedomen om Brasiliens urbefolkning. Af G. W. Freyreiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brasiliens urbefolkning. Den mäktigaste af dessa äro coroados [1],
som med kvinnor och barn beräknas till ungefär 2000 personer.
Därnäst komma puris, af hvilka man förmått 500 att samla sig å
fasta boningsplatser. Den tredje stammen, coropós, är redan sedan
50 år tillbaka vänskapligt förbunden med portugiserna och har
därför förlorat en del af sina egendomligheter; af dem bilda ungefär
200 en församling vid Rio Pomba, en biflod norr ifrån till Rio
Parahyba; med dem lefva äfven 2 män af parahybas och 1 af pacajú
(dessa två sistnämnda stammar bebo trakterna ej långt från
mynningen af floden Rio Parahyba).
Alla dessa stammar äro i fritt tillstånd kringströfvande folk,
som – emedan de ej hafva boskapsskötsel – nära sig af jakt och
fiske och tillika få sitt uppehälle af rötter och vilda frukter.
Männen sysselsätta sig med jakt, kvinnorna med fiske och insamling
af rötter och frukter. Det gynnsamma klimatet fordrar af dessa
förnöjsamma vildar föga arbete för deras uppehälle. Obekanta som
de äro med en högre kulturs fröjder och förmåner, äro också
tusentals behof för dem okända.
Dessa infödingar äro i allmänhet af medelmåttig kroppslängd;
hudfärgen är brungul (icke kopparfärgad såsom man trott); det
raka håret är becksvart, det något snedt skurna ögat mörkbrunt;
ett hufvudkännetecken äro de framskjutande kindknotorna. Växten
är icke fördelaktig, emedan kroppens nedre del vanligen är tjock,
benen smala samt hufvudet stort. Man anser dem skägglösa
emedan alla hår på huden sorgfälligt bortplockas; men då detta
förfaringssätt fortgått från generation till generation, så har det haft
den verkan, att äfven indianer, hvilka såsom slafvar hos de kristna
ej mera pläga bortrycka några hårstrån, likväl visa ringare
hårighet än portugiserna. Vilden går alldeles oklädd. Hos några
stammar drages preputium tillsamman och hopbindes; såsom orsak
härtill uppgifva de att afhålla inkrypande insekter. [2]
Vi voro alltså dessa för forskaren så märkvärdiga urinvånare
nära, och i afsikt att uppsöka dem i själfva skogarna bröt jag den
29 december upp från Presidio med hr VON ESCHWEGE, direktorn
för vildarne herr MARLIERE, samt en soldat. Målet var att besöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
