Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om gradmätningsnätets framförande öfver södra och mellersta Spetsbergen. Af Gerard De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregående Spetsbergsfärd. Rekognoseringspartiet disponerade öfver
ryska flottans transportångare »Bakan» (= bojen), kapten C.
JERGOMÍSCHEW, och med detta fartyg följde också zoologen
BJELANITZSKI-BIROULA. Geodeterna färdades på »Ledokol II» (=isbrytaren n:r 2)
från Libau, kapten J. JAKIMÓWITSCH. D:r A. BUNGE, bekant för sina
forskningsfärder och upprepade öfvervintringar i Sibirien, hade
ombesörjt öfvervintringspartiets utrustning såväl som beställningen
af vinterhuset och observatorierna, hvilka tillverkats af en finsk
firma i Helsingfors. Byggnadsmaterialet uppforslades till
Spetsbergen på en för den ryska expeditionen förhyrd svensk ångare,
»Betty» från Stockholm, kapten ARVIDSSON. Utom d:r BUNGE
medföljde på Betty två meteorologer samt två finska arbetsförmän.
Åtta norska arbetare förhyrdes dessutom i Tromsö.
Vid midsommar voro ifrågavarande tre ryska såväl som de
två svenska fartygen, kanonbåten »Svensksund» och lastångaren
»Rurik», med alla expeditionens deltagare samlade i Tromsö,
hvarifrån gemensam affärd skedde midnatten till den 26 juni.
Egentligen skulle ännu två fartyg hafva medföljt till
Spetsbergen nämligen den bekanta nya ryska isbrytaren »Jermák,» amiral
MAKÁROFF, jämte en kolångare, hvilka enligt aftal dels skulle åt
den ryska afdelningen till Spetsbergen uppfrakta 200 ton kol, dels
om så behöfdes bryta väg genom isen i Storfjorden, i hvars inre
man ämnat uppföra vinterstationen. Emellertid hade MAKÁROFF
strax före vår ankomst lämnat Tromsö och kvarlämnat den
underrättelsen, att han på grund af inhämtade upplysningar om risken
att ingå i Storfjorden ej vidare ansåg sig kunna åtfölja oss. Detta
medförde en förändring i den ursprungliga planen, och det beslöts,
att man till rysk vinterstation skulle uppsöka en lämplig hamn i
närheten af Sydkap, dit man i tillräckligt god tid kunde taga sig
fram utan hjälp af Jermák och utan alltför stor kolförbrukning.
De hårdt lastade fartygen kunde nämligen själfva medföra blott
ett helt ringa kolförråd, hvarför det var af största vikt att så snart
som möjligt få lossa Bettys last för att med henne kunna hämta
mera kol från Tromsö. En omedelbart efter framkomsten till
Spetsbergen utförd rekognosering visade, att bland ankarplatserna
omkring Sydkap endast den i Goës’ hamn vid södra sidan af
Hornsund var tillräckligt skyddad för det långt ifrån lätta
lossningsarbete som förestod. Som det därjämte syntes möjligt dels att
med triangulering förbinda Goës’ hamn med gradmätningsnätet, dels
också att under öfvervintringstiden därifrån kunna besöka en eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
