Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Notiser - 1900 års svenska zoologiska polarexpedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1900 års svenska zoologiska polarexpedition.[1] Denna afgick
från Skaarö i nordligaste Norge den 4 juni. Redan söder om Beeren
Eiland, vid 74° n. l., möttes fördelad is, hvilken dock snart blef så tät,
att kursen måste ändras till sydvästlig. I denna riktning passerades Beeren
Eiland inom synhåll, och det visade sig, att landet var täckt af snö. Längre
norrut blef isen åter mer fördelad, och den 8 juni kom man under
Spetsbergens sydvästra kust ut i öppet vatten. Efter ett kort besök i Hornsund
och på Dunöarna fortsattes färden till Isfjorden. Denna fjords inre del
var fylld af drifis, och inloppet till Advent Bay var stängdt af ännu obruten
is. Expeditionen ankrade i Green Harbour och uppehöll sig för zoologiska
arbeten i Isfjorden till den 26 juni, då den under trawlingsarbete fortsatte
färden mot norden. Därunder besöktes sydvästra kusten af Prins Charles
förland, där ett par i ornitologiskt hänseende mycket intressanta, förut
endast af fångstmän kända öar – Södra Förlandsöarna – undersöktes.
Ehuru vattnet var grundt och inloppet trångt, låg »Frithiof» förankrad
tvenne dagar innanför dessa öar. Därefter gick färden åter norrut,
hvarunder Kings Bay och Kobbe Bay besöktes. Norr om Amsterdamön låg
isen tätt packad och omöjliggjorde längre framträngande mot norr.
Den 4 juli lämnade expeditionen Spetsbergen. Landet var då ännu
inhöljdt i ett djupt snötäcke, och insjöarne voro belagda med tjock is.
Färden gick först i sydsydväst ned mot Prins Charles förland, där
meningen var att landstiga på norra udden. Hård nordlig vind omöjliggjorde
dock såväl nu som på uppresan landning där, och kursen ändrades snart
till västsydväst. Redan den 6 juli kom fartyget in i is, och den 7
träffades grof polaris i mycket stora flak. I följd häraf måste man hålla en
mera västlig kurs än ämnadt var, och den 7 hade »Frithiof» vid 77° 26’
n. lat. och 1° 27’ v. long. kommit in bland den gröfsta is och kryssade
sig under flera dagar fram mellan oöfverskådliga isflak, på hvilka isen var
mycket hopskrufvad, ofta till jättehöga pyramider, mellan hvilka större och
mindre högblåa sjöar utbredde sig. Öfverallt var isen täckt af ett tjockt,
gammalt snötäcke, och vid dennas kanter var vattnet blandadt med ett
gröngult slam, hvilket mycket försvårade navigationen, emedan den stora
isfot, som under vattnet sträckte sig ut från isen, ej för det grumliga
vattnet kunde ses. I sydlig och sydvästlig riktning gick färden genom isen,
ur hvilken man först vid Jan Mayen lyckades komma ut i öppet vatten.
Efter ett kort besök på nämnda ö ställdes kursen mot Grönland.
Isen var där mera fördelad och mindre grof. Den 31 juli sågs land, och
samma dag på e. m fällde »Frithiof» ankar innanför en liten ö i
Mackenziebukten. Landet var där fullkomligt snöfritt och vegetationen
jämförelsevis rik. Den 3 aug. fortsattes färden norr ut, och den 4 undersöktes
den af prof. NATHORST på Hvalrossön för Sverdrup’ska expeditionens räkning
upplagda depoten, hvilken befanns orörd och oskadad. Post från Norge
till nämnda expedition nedlades där, och färden fortsattes sedan öster om
Pendulumön. Vid 74° 58’ n. lat. sågs öppet vatten så långt man från
utkikstunnan kunde se. Som det dock ej ingick i planen att framtränga
längre mot norden, vände expeditionen där och styrde under stark
nordlig storm åter söder ut. Den 8 augusti gjordes försök att gå in i Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
