Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till dessa ofvan nämnda institutioner och enskilde får jag
härmed öfverbringa ett vördnadsfullt tack.
Den 18 maj afreste jag ensam från Upsala öfver Trondhjem
till Tromsö för att på närmare håll taga reda på isförhållandena
samt träffa definitiv öfverenskommelse rörande vår öfverfart till
och från Beeren Eiland. I Trondhjem sammanträffade jag med
chefen för det Vesteraalske Dampskibsselskab och afslöt med honom
kontrakt rörande vårt återförande till Norge i senare delen af
augusti med turistångaren »Lofoten».
Nordlanden bar nu, i slutet af maj, ännu full vinterskrud, och
underrättelserna från Ishafvet voro allt annat än gynnsamma. I
Tromsö sammanträffade jag med kapten M. INGEBRIGTSEN, en af
Norges mest ansedde hvalfångare och den ende, som utsträckte
sina fångstturer upp mot Beeren Eiland. Med denne hade jag
legat i underhandlingar rörande öfverfarten till Beeren Eiland, och
kapten INGEBRIGTSEN inbjöd mig nu att medfölja på en fångsttur
upp mot iskanten, hvarunder jag skulle få tillfälle att rekognosera
isförhållandena.
Under en fyra dagars färd (26-30 maj) fick jag nu pröfva
den arktiska vårens nyckfullhet, då bitande snöstormar omväxlade
med vackra, vindstilla dagar, hvilka erbjödo en praktfull utsikt
öfver, de solbelysta drifisfälten. Iskanten låg nu 70-80 minuter
söderut från Beeren Eiland, och från väster kunde man nalkas ön endast
till ett afstånd af cirka 30 min. Den is, som omgaf Beeren Eiland,
förklarades af INGEBRIGTSEN vara fullkomligt »ufremkommelig» för
lians fartyg, och han tänkte först omkring midten af juni göra ett
nytt framträngningsförsök mot ön. Det återstod då för mig
endast att återvända till Tromsö, för att där invänta den af
INGEBRIGTSEN bestämda tiden eller att söka en annan lägenhet för
öfverfarten. I detta senare syfte förnyade jag på telegrafisk väg en
förut gjord anhållan till chefen för den ryska
gradmätningsexpeditionen, akademikern TSCHERNYSCHEW att få medfölja expeditionens
isbrytare. Denna framställning möttes med den största välvilja, men,
då hela gradmätningsexpeditionen fördröjdes betydligt utöfver den
förut afsedda tiden, kunde jag ej begagna mig af akademikern
TSCHERNYSCHEWS inbjudning. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
