Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nogräknade, härdiga formers frånvaro näppeligen kan återföras till
brist på lämpliga lokaler, torde man möjligen häri kunna spåra en
negativ karakter, som ger Beeren Eilands fauna en mindre
utprägladt arktisk sammansättning.
Kand. I. TRÄGÅRDH har (I2) lämnat en mycket ingående
redogörelse för Beeren Eilands acarider, en grupp af små,
spindelartade djur. Af dessa känna vi nu, tack vare SWENANDERS
samlareflit; tio arter, förutom de två, som tidigare anträffats på ön. Alla
dessa former synas i vara tämligen vidsträckt utbredda inom det
arktiska området, möjligen med undantag för Penthaleus arcticus, en
ny art, som tills vidare är egendomlig för ön, och Bdella sanguinea,
som förut är funnen endast i Europa och på Island.
En annan form, Bryobia serrata, företer en mycket märklig
utbredning, i det att dess fyndorter äro å ena sidan Novaja Semlja,
Sibirien och Beeren Eiland inom det arktiska området, å den andra
Kerguelen i den antarktiska regionen. Huru påfallande än dessa
data äro, varnar dock TRÄGÅRDH, på grund af den ytterst
bristfälliga kännedomen om acaridernas utbredning, mot slutsatsen att en
bipolar form här skulle föreligga.
Vända vi oss nu från Beeren Eilands djurvärld till dess flora,
skola vi däri finna förhållanden fullt analoga med de ofvan skildrade.
Beeren Eilands kärlväxtflora är mycket formfattig i jämförelse
med Spetsbergens, i det att den förra har att uppvisa endast 45
arter mot 125 på Spetsbergen. Oaktadt detta armod finnas dock
i Beeren Eilands flora tvenne sydliga element, Rhodiola rosea och
Salix herbacea, hvilka saknas på Spetsbergen.
Bland samlingarna af lägre växter äro hittills endast insjöarnas
planktonformer samt diatomacéerna bearbetade, de förra af prof.
LAGERHEIM, de senare af dr A. CLEVE. Dessa forskare anföra från
Beeren Eiland följande former, hvilka ej äro påvisade på
Spetsbergen och hvilka måste tolkas såsom sydliga former:
Campylodiscus hibernicus med var. noricus (ingen sötvattensform af detta
släkte förut funnen inom hela det arktiska området, arten förut
iakttagen i södra Skandinavien, i Alperna, Pyrenéerna o. s. v.),
Cymatopleura Solea var. regula, Pediastrum Kawraiskyi (Kaukasus,
Tyskland, England?) och Coelastrum microporum (Europas och
Amerikas varmare och tempererade delar, inom den arktiska regionen
endast i Lule lappmark).
Härtill kan läggas, att NORDSTEDT 1872 med Sofia-expeditionens
material från Beeren Eiland anförde fyra desmidiéformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
