Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Steenstrup fullkomligt sin här antydda ståndpunkt. Detta
föranledde Worsaae’s lärjunge och efterträdare som Nationalmuseets
direktör, Sophus Müller, att på nytt upptaga frågan till ingående
behandling. Med hjälp af zoologen Herluf Winge uppvisade han
alldeles ovedersägliga fynd af bearbetade husdjursben från
sten-åldersgrafvar. På de omtvistade yxornas eggparti fann han tydliga
spår af nötning, som endast kunde härröra från användning till
huggning, och med praktiska försök ådagalades också, att de
verkligen dugde till detta bruk.1
En Steenstrups anhängare, Zinck, fortsatte emellertid med
energi oppositionen, i det han sökte framdraga svaga punkter i
motståndarnes bevisföring.2
Man hade emellertid under hela denna tid i hufvudsak
diskuterat det material, som hopbragts vid de af den ofvannämnda
tremannakommittén i midten af 1800-talen företagna gräfningama.
För att en gång för alla få saken verkligt utagerad, beslöt
då direktör Müller 1893 att för Nationalmuseets räkning anställa
förnyade grundliga undersökningar af några kjökkenmöddingar och
inbjöd till deltagande häri en hel stab af vetenskapsmän inom de
olika forskningsområden, som kunde bidraga till frågans lösning.
De voro botanisten E. Rostrup, geologen K. J. V. Steenstrup,
zoologerna C. G. Joh. Petersen och Herluf Winge samt
arkeologerna A. P. Madsen och Carl Neergaard. I själfva gräfningarna
deltogo dessutom åtskilliga af Nationalmuseets yngre krafter, bland
hvilka särskildt bör nämnas G. Sarauw, samt några andra personer.
Undersökningarna fortgingo 1893—98, och resultaten
offentliggjordes i slutet af 1900 i en stor kvartvolym med ofvan angifna
titel. Utgifvandet är bekostadt af den bekanta Carlsbergsfonden,
och utstyrseln har därför kunnat blifva af yppersta slag. Bland de
talrika illustrationerna fäster man sig särskildt vid en del särdeles
fina ljustryck, af hvilka några icke äro tryckta på lösa planscher,
utan i själfva texten. Det lär vara första gången detta blifvit
försökt i Danmark.
Arbetet, i hvilket de olika författame behandla hvar och en
sin specialitet i serier af smärre uppsatser, utgör ett ståtligt
vittnesbörd om den planmässighet, energi och vetenskapliga noggrannhet,
hvarmed Danmarks arkeologiska undersökning under direktör
Mullers ledning bedrifves, gynnad som den tillika är genom rikligt
i Aarboger for Nordisk Oldkyndighcd 1888, 1890, 1891.
1 L. Zinck, Nordisk Archaologi, Stcnaldersstudicr /, //, Kbhvn 1890, 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
