Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grimer, som skulle vandra ännu längre mot norr ända till helge
Olafs graf i Nidaros. Det var säkerligen denna trafikled, som
gif-vit upphof ät de enstaka gårdame i Klarälfvens nordligaste
dalgång. Denna var för öfrigt öde och omgafs på alla håll af mycket
vidsträckta ödemarker, de s. k. tolf- och tiomilaskogame, hvilka
vid den tid, som vi nu sysselsätta oss med, torde hafva varit lika
öde och otillgängliga som då konung Sverre med sina män i slutet
af noo-talet färdades fram igenom dem.
Gå vi öfver dessa skogstrakter mot norr in i Västerdalame,
träffa vi den nordligaste bygden vid byn Sälen i Lima socken.
Härifrån följer bygden älfdalen utefter med i det hufvudsakliga
samma utsträckning, som den ännu i dag äger, genom Transtrand,
Lima och Malung. Blott i denna senare socken fanns denna tid
en bygd, som ej låg i älfdalen, nämligen Öjebyn vid Öjesjön, med
12 gårdar. Äfven längre ned är förhållandet detsamma. Väldiga
ödeskogar, som numera upptagas af hela socknar och
kapellförsamlingar, såsom Tyngsjö och Säfsnäs, sträckte sig då flere mil bredt
på båda sidor om den smala slätten vid älfven, där byarne då
liksom nu lågo spridda, dels glest, dels packade i täta klungor, såsom
i närheten af Äppelbo, Jäma, Nås och Floda. Endast i Järna
träffades några gårdar afsides från älfven vid sjöarne Sexen och
Gensen. Västerdalame ligger ofyanför, Nås helt och hållet öfver högsta
marina gränsen, och det finnes därför i floddalen ej några
sammanhängande älfsandsaflagringar. Floden flyter långa sträckor genom
moränmark; de odlingsbara områden, som här och där finnas,
äro forntida sjöbäcken, som floden utfyllt i postglacial tid. Deras
bredd når i allmänhet knappast en fjärdedels mil, under det att
längden ofta går betydligt öfver milen. Det är här bygden ligger,
och den är således ej jämnt fördelad utefter hela floddalen, utan de
bebodda trakterna åtskiljas jämväl i älfdalen af vidsträckta
skogsmarker.
Längst uppe vid den östra Dalälfven fanns bygd vid Särna
och Idre, men denna bygd hörde vid den ifrågavarande tiden till
Norge och skildes från den svenska bygden af en stor sträcka, där
älfven icke lämnade något rum för odling. Den svenska bygden
(inom Mora socken) började denna tid först vid Åsen, men
omfattade för öfrigt ungefär samma byar som nu i Älfdalen, Evertsberg
och Oxberg, samt nere vid Siljan och på Sollerön. Större delen
af den på fastlandet liggande delen af Sollerön var fullständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
