- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
92

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v. Engelhardt, på nytt mot sin bestämmelseort Kap Grebeny. Då
»Sarja» den 31 juli lämnade Alexandrowsk kunde jag hoppas att,
om förhållandena gestaltade sig gynnsamt, sammanträffa med
skonaren vid nämnda plats. Den 3 augusti fingo vi i närheten af
Kol-gujewön så stark motvind, att » Sarja » för full maskin endast gjorde
två knop. Jag förstod då, att skonaren ej skulle kunna nå fram
till Kap Grebeny i så god tid, att vi utan betydande
tidsförlust skulle kunna invänta densamma; någon ökning af vårt vid
af-gången från Alexandrowsk 300 ton stora kolförråd var sålunda
icke att påräkna. Den 7 augusti öppnade sig för våra blickar det
isfria inloppet till Jugor-scharr; ögonblicket syntes gynnsamt och
jag beslöt därför att redan samma dag försöka intränga i
Kara-hafvet. Vi ångade därför, understödda af sydvästvinden, utan att
landa vid Nikolskoje (Chabarova) genom sundet och voro redan
kl. 8 på aftonen inne i Karahafvet. Första natten kunde vi hålla
vår nordostliga kurs, men redan på morgonen den 8 blefvo vi
tvungna ändra den och gå utmed ett stort isfält: ungefär 70
sjömil höllo vi sydöstlig kurs. Vi togo denna dag vår första
hydrografiskt zoologiska station i Karahafvet, den 7:de sedan vi lämnat
Alexandrowsk. Den 9 blef farvattnet tillräckligt isfritt för att
kunna återtaga vår NNO-liga kurs. Den 11 böljade vi känna
inflytandet af Obs varma vatten; hafvet blef allt isfriare, ju mera vi
närmade oss Jenisej-viken. På eftermiddagen den 12 kom Kuskinön
i sikte; på dennas ostsida ligger som bekant vid 730 30’ n. b. och
8o° 55’ o. 1. den af Nordenskiöld namngifna Dicksons hamn, i
hvilken vi lupo in. Vi stannade här 6 dagar för ångpannans
rengöring, innan färden genom det obekanta området skulle taga sin
böljan. Tiden användes naturligen till ett så mångsidigt
utforskande af trakten som möjligt.

På eftermiddagen den 18 augusti bröto vi upp från Dicksons
hamn, men redan 30 sjömil nordost härom möttes isen, som dock
icke var vidare hindersam. Följande morgon syntes en ö, hvilken
jag, såväl efter kartan som efter Nansens teckning, igenkände vara
den största och nordligaste af Kamennyöame. Detta var sista
gången på hela sträckan till vinterhamnen, som vi voro i stånd
att orientera oss med tillhjälp af de befintliga kartorna. Nu
begynte en besvärlig färd, ty icke en kustlinje, icke en af de många
öarne å kartan stämde till läge eller form med hvad vi sågo.
Därtill kom beständig dimma och mycken drifis, hvilken ofta tvang
oss att ändra kursen, ibland ända till rent sydlig. Ju längre vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free