Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Otto Torell till utförande af en betydligt utvidgad
Spets-bergsexpedition lyckats erhålla anslag af riksdag och enskilda
mecenater, uppmuntran och understöd af Vetenskapsakademien m. fl.
institutioner, åtagit sig sjålf betydande kostnadsbidrag och af de
blifvande deltagarna i expeditionen förvissat sig om pekuniärt
understöd för täckande af deras egna reseutgifter och underhåll, kunde
denna omfattande vetenskapliga expedition afgå från Tromsö den ;
maj 1861, med två små förhyrda norska fartyg, skonaren Æolus
och slupen Magdalena. Chefens närmaste man var professor
Nordenskiöld, bland de öfriga deltagarna voro finnar, svenskar och en
dansk, representanter för de vetenskaper, inom hvilkas områden
undersökningarna skulle företagas. Torell, Nordenskiöld och
dansken Petersen skulle, enligt planen, från norra Spetsbergen göra en
exkursion norr ut för geografiska upptäckter, under det expeditionens
öfriga medlemmar på Spetsbergen utförde naturvetenskapliga under
sökningar och insamlingar af alla slag, bland dessa äfven förarbeten
för en gradmätning.
De båda seglarna redde sig rätt bra i början, men den 13
juni blefvo de af drifvande skrufis instängda i Treurenbergbay
på Spetsbergens nordkust. Is och storm omväxlade att kvarhålla
expeditionen, som under tiden utförde de arbeten den kunde och
gjorde intim bekantskap med isbjörn och hvalross. Den 10 juli
af-gick en båt från Æolus med Torell, Nordenskiöld och den danska
ishafsresanden Petersen samt fyra man af besättningen för att göra
hvad nu var möjligt af den planlagda undersökningsfärden norrut.
Båtfärden gick först söderut i sundet öster om norra
spetsbergslandet, sedan mot nordost, där den 23 juli Æolus åter anträffades
vid Lågön. Den 26 fortsatte båtfärden uppåt Sjuöama, vände
därifrån söderut till »Nordostlandet». Det var under denna färd, som
Nordenskiöld vapenlös sammanträffade med en väldig isbjöm. »Jag
kan icke neka, att jag blef lite’ rädd», sade han när han sedan
bland vänner berättade äfventyret, men rädslan tog sig icke uttryck
i flykt. Tvärt om, han bombarderade björnen med stenar, och när
han därunder träffat den helt nära honom framsträckta framlabben,
så att det kändes af nalle, vände denne — och först när han vikit
bakom en klippa, sprang Nordenskiöld af alla krafter ned till båten
vid den nedanför belägna stranden. Den 21 aug. sammanträffade
expeditionen med Æolus. Andra båtfärder hade under tiden utförts,
och nu manade årstiden att tänka på hemfärden. Den 9 sept,
sammanträffade Æolus med Magdalena i Kobbebay på Danskön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
