Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlände äfven Onkel Adam, och den 15 augusti gjorde hela
eskadern ett försök att norr om Spetsbergen framtränga österut till
någon af Sjuöama. Men färden visade sig omöjlig, och eskadern
återvände till Norsköama, där de 40 rename landsattes och Onkel
Adam, som hitfört dem, begaf sig söderut för att i Isfjorden
af-hämta förstärkning af proviant m. m., ditförd från Norge på
ko-lonibolagets lilla ångare. Under Polhems och Gladans nya
förankring vid Norsköama, i Fairhaven, fick expeditionen besök af
engelsmannen Leigh Smith, som kom österifrån. Han lofvade nästa
vårsommar besöka expeditionen och önskade den en lyckosam
vinter. Att han höll sitt löfte, bief en välgärning för Nordenskiöld
och hans kamrater under vintervistelsen.
Den i september var ändtligen isfritt vatten siktbart österut,
och Polhem med Gladan gåfvo sig genast åstad. Vid 8o° 5’ nordl.
bredd måste de vända för fast is och utvalde nu Mosselbay vid
nordöstra stranden af Wijdebay till vinterstation (79° 53’ n. br.).
Här uppfördes huset »Polhem» och de små observationshyddoma.
Den 6 september kom Onkel Adam med renar och allt tillbehör
samt med underrättelsen att »Kolonien» uppbrutit och begifvit sig
hem, sedan huset väl var färdigt. Denna nedslående underrättelse
följdes snart af den ännu långt sorgligare — att Gladan och
Onkel Adam icke kunde återvända. Allt var den 15 september
klart till deras afresa — men den 16 var hamnen spärrad af
ogenomtränglig is. Den 30 september kommo ombud från fångstskutor,
likaledes instängda något längre västerut, med begäran om
understöd, då de ej voro provianterade för vintervistelse!
Nu voro goda råd dyra. Proviantens nedsättning till två
tredjedels ranson för alla och en hvar dekreterades genast. Huset
och förråden vid Isijorden anvisades som tillflykt för så många af
fångstskutornas besättning, som trodde sig om att komma dit, efter
förmåga skulle de öfriga understödjas af expeditionen.
Men detta var icke hela motgången ; de 40 renarna rymde bort
under en snöstorm, för hvilken de vaktande lapparna sökt skydd i
sitt tält, och endast en återkom. Det var under tryckande,
nedslående förhållanden, expeditionen motsåg sin långa vistelse i
polarnattens rike. Det ville till, att själens herravälde öfver kroppen i
alla afseenden skulle modigt upprätthållas.
Och energien segrade. Hvarje medlem af vintersamhället i
Mosselbay höll ut genom träget arbete. De till Isfjordens hus och
förråder hänvisade fångstmännen dogo samt och synnerligen i skör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
