Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Nordenskiöld var en »dekoration» för Stockholmsbänken
erkändes, äfven innan han själf blifvit dekorerad, och påstods,
sedan han fått de många storkorsen, med en viss försmädlig ton.
Men uttrycket är sant. Han prydde verkligen Andra kammarens
Stockholmsbänk både i lekamlig och andlig måtto, fastän han väl
knappast där lyste med sin briljanterade kraschan. Det låg ett
lugnt jämnmått öfver hans uppträdande i kammaren, ett uttryck af
personlig, genomtänkt och hjärtekänd demokratisk grunduppfattning
af samhällslifvets kraf: icke blott af politisk rösträtt utan
census-streck, utan äfven af väl ordnad uppfostran, af verkligt genomförd
värnplikt och förnuftigt stöd åt den högTe bildningen. Inom denna
kunde Sverige fortfarande täfla med de stora folken, med fyllande
af de förutnämnda krafven kunde landet behålla sin ärofulla plats
bland de små. Folkfrihet, folkbildning, vetenskapligt deltagande i
världsutvecklingen vore tillsamman det nationella goda, som
värnplikten hade att försvara.
Sådan var, i korthet fattad, Nordenskiölds politiska ståndpunkt.
Politisk partiman blef han däremot aldrig. Han gick hvarken med
dem, som ville knyta försvarsfrågan vid grundskattefrågan, eller
senare i tiden med dem, hvilka ville sammankoppla den med
rösträttsfrågan. Och anslag till försvaret gaf han sin röst, äfven när
hans politiska vänner vägrade. I synnerhet var flottan —
omslutande så många Nordenskiöldars lifsverk — honom kär, nästan lika
mycket som vetenskapliga institutioner. Han motionerade en gång
sammanslagning under gemensam ledning af de speciella anstalterna
i Stockholm för praktisk-vetenskaplig undervisning, både civila och
militära, men utan framgång. En annan gång föreslog han, att
»Sveriges geologiska undersökning» skulle ställas under
Vetenskapsakademiens inseende, i st. f., som då, under K.
civildepartementet. Men icke ens hans vän Torell, den geologiska
undersökningens chef, ville vara med om en sådan förändring — och förslaget
föll. Protektionismens seger var honom mycket emot. För
bergslagstiftningens frigörande från gamla band uppträdde han så ofta
tillfälle gafs, förbättrade samfärdsmedel understödde han med ganska
sakrika anföranden, och särskildt låg honom om hjärtat, att
Stockholms hamn icke skulle stängas om vintern i saknad af isbrytare.
Men han var icke ordrik till kammarens protokoll. Att han 1892,
urtima riksdagen, gått med på den utvidgade värnplikten, var
kanske närmaste orsaken, att hans gamla valmän bland
Stockholms-liberalema läto honom falla vid följande årets val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
