Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 26 företogo Torell och han sin andra båtresa. Färden
gick till dittills nästan okända trakter. Man styrde från
Brande-wijnebay till Nordkap och Castréns öar, därifrån genom is till
Sjuöarna, af hvilka Parrys ö nåddes den 29, hvarefter Mårtens
ö och Phipps ö äfven besöktes. Den 8 augusti var man åter
vid Castréns öar, och när man sedan anlände till Extremhuk,
hade man tillfälle att från bergshöjderna öfverskåda en del af
Nordostlandets inlandsis. »Den var ett motstycke till det inre
Grönlands högslätt af is, men mindre storartad.» På en afSabines
öar hade Nordenskiöld ett mindre angenämt möte med en isbjörn.
»Utan att vara försedd med några vapen besteg jag ön, för att
från dess högsta punkt uppmäta vinklar emellan de omgifvande
uddarne. När jag kommit på femtio till sextio stegs afstånd från
toppen, fick jag se, att en björn före mig intagit denna plats,
förmodligen för att därifrån få en öfversikt af hvad byte kringliggande
isfält hade att erbjuda. Äfven han hade redan varsnat mig, och
jag vågade ej springa tillbaka till båten, utan gick rakt einot
honom, i förmodan att han skulle blifva skrämd och springa, såsom
jag dittills alltid sett isbjörnar göra, då människor nalkades. Men
jag missräknade mig: isbjörnen närmade sig långsamt i
halfcirkel-formiga slag, och snart stodo vi så nära hvarandra, att jag med
en käpp kunnat slå till honom. Han stod något högre upp på
ett stenblock, hväste och trampade med framfötterna, jag stod
något lägre, skrek och hojtade allt hvad jag förmådde och kastade
stora stenar på honom, utan att han tycktes bekymra sig mycket
om dem. Slutligen träffade en stor sten tvärs öfver den emot
stenblocket stödda framlabben, och smärtan eller måhända
tillfredsställd nyfikenhet bevekte björnen till återtåg» (3). Nordenskiöld
sprang därpå till båten och sände ett par karlar att förfölja björnen,
som dock nu skyndsamt gaf sig undan.
Färden gick vidare mot öster långs Nordostlandets norra kust.
Från Kap Wrede syntes i fjärran Karl XII:s ö och Drabanten,
hvilka 1898 besöktes af författarens expedition på Antarctic, man
passerade förbi Kap Platen, men ansåg det ej rådligt att fortsätta
längre bland de mycket föränderliga drifismassorna, utan vände
den 15 åter mot väster och träffade den 21 Aeolus vid Lommebay.
Angående lefnadssättet under de af Torell och Nordenskiöld
företagna båtfärderna berättar den senare, att man i allmänhet
rodde under den tid, som motsvarade natten, och rastade om dagen,
emedan temperaturen då var något högre. Man sof nästan alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
