Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europa och Ob-Jenissei vore möjlig. Då emellertid 1879 åtta engelska
fartyg, lastade med varor för Jenissei, måste återvända på grund
af svåra ishinder, väcktes mycket missmod. Nordenskiöld har med
anledning häraf i en uppsats i Ymer 1882 (14, jämför äfven 17)
påvisat, att under alla år från 1875 till och med 1881 hade fartyg
lyckats framtränga öfver Karahafvet till Ob eller Jenissei, och då
så skedde med ett fartyg äfven 1879, menade han, att äfven de
engelska fartygen bort kunna komma fram, om de haft med
is-navigering förtrogne befälhafvare eller lotsar. Han ansåg
följaktligen allt jämt, att sjöförbindelsen mellan Europa och Sibirien på denna
väg vore möjlig och att den med tiden skulle vinna den önskade
betydelsen, om det ock till en början komme att gå långsamt.
Den erfarenhet om det Kariska hafvets isförhållanden och
hydrografi, som Nordenskiöld förvärfvade under sina båda resor
1875 och 1876, gåfvo anledning till Vegafärden, Nordostpassagens
fullbordande. Det var förnämligast inflytandet af Obs och
Jenis-seis varma vattenmassor,1 genom hvilka vinterisen i en del af
1 Det är ganska intressant att jämföra Nordenskiölds pd detta inflytande
grun-dade plan med Payers uppgifter om planen för den österrikisk-ungerska
polarexpeditionen 1872 — 74. Äfven han och Weyprecht hade antagit, att ett dylikt inflytande
måste äga rum. Att de i sin rekognoseringsfärd 1871 väster om Novaja Semlja
påträffade relativt gles is ännu norr om 78°, tillskrefs nämligen bland annat »de ofantliga
värme- och strömverkningarna, som de sibiriska floderna måste utöfva i det grunda
hafvet floder, som härstamma från det génom hög .sommartemperatur utmärkta inre
Asien, och af hvilka Ob och Jenissei tillsamman äga ett större sti ömområde än hela
Medelhafvet eller Mississippi. Förloppet af de af dessa förorsakade strömningarna är
ännu obekant, men man hade rätt att vänta, att på en kust, där dylika inflytanden
göra sig gällande, gammal svår packis ej skall kunna bildas. Detta bekräfta ock alla
iakttagelser af ryssar, hvilka här till och med under de kallaste årstiderna funnit fläckar
af öppet vatten (polynjor)» o. s. v. (J. Payer, Upptäcktsresor i norra polarhafvet.
Öfvers. af Th. Fries. Stockholm 1877, sid- >59- Originalet, Die
österreichisch-unga-rische Nordpol-Expedition, är utgifvet i Wien 1876, och det citerade stället
förekommer där på sid. 694.) Planen för expeditionen 1872 var att framtränga långs Asiens
nordkust, och »återvägen genom Beringssund, ehuru föga sannolik, bildade
expeditionens ideala mål».
Det fanns sålunda en stor likhet mellan planen för nämnda expedition och
Vegafärden, men de skilde sig i ett grundväsentligt hänseende. Medan Payer och
Weyprecht ansågo, att man i senare hälften af augusti, »den tidpunkt då Novaja
Semljas nordkust brukar blifva isfri», borde söka framtränga norr om ön, hvilket
föranledde fartygets infrysning, så valde Nordenskiöld, som ju genom färderna 1875 och
1876 lärt känna isförhållandena i Karahafvet, vägen söder om denna, långs fastlandets
kust och lyckades. Payer och Weyprecht hade påtagligen öfverskattat flodvattnets
in-dytande, Nordenskiöld däremot insåg, att man blott närmast kusten kunde påräkna
säker inverkan af detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
