Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf upphof till den därpå följande. Resan till Spetsbergen 1858
hade visat, hvilket rikt och viktigt arbetsfält, som därstädes öppnade
sig för naturforskningen, och det var därför, som Torell 1861
återvände dit med en talrik vetenskaplig stab. Som emellertid
grad-mätningsnätet då endast till sin norra del blef rekognoseradt, måste
ännu en expedition dit afgå, såsom skedde 1864. Nordenskiölds
afsikt att efter afslutade arbeten på hösten söka framtränga till en
hög nordlig breddgrad omintetgjordes dock äfven nu liksom 1861.
Med den ihärdighet, hvarmed Nordenskiöld fasthöll vid sina en gång
fattade planer, var det sålunda helt naturligt, att hufvuduppgiften för
nästa expedition skulle blifva ett framträngningsförsök norrut på
senhösten, såsom äfven skedde 1868. Men då den därvid vunna
erfarenheten ådagalade, att polarfararen måste uppgifva hoppet att
på fartyg nå målet för så många nationers sträfvanden, blef det
en gifven följd, att Nordenskiöld nästa gång skulle göra
framträng-ningsförsöket på isen, hvilket därför blef den främsta uppgiften för
expeditionen 1872—73, till hvilken Grönlandsexpeditionen 1870 utgjorde
en förberedelse. Och då öfvervintringsexpeditionen ej manade till
fortsatta försök i samma riktning, och Nordenskiöld helt visst ansåg
sig nu hafva gjort tillräckligt för kännedomen om Spetsbergen,
var det tydligt, att han skulle vända sig åt annat håll.
Att detta blef Karahafvet, är likaledes naturligt, ty de norske
fångstmännens senaste resor hade kullkastat förut rådande teorier
om ovanligt svåra isförhållanden därstädes. Nordenskiölds färd 1875
lofvade att blifva af stor praktisk betydelse för hela Sibirien, och
vi hafva förut nämnt, hvarför han upprepade densamma 1876.
Under dessa båda färder lärde han känna det inflytande, som det
varma flodvattnet utöfvade på isförhållandena, och det var denna
erfarenhet, som bragte honom på tanken att kunna färdas ända
till Beringssund, såsom äfven skedde under Vegafärden. Då han
sedan af sin storslagne mecenat erhöll medel till ännu en
polarexpedition, satte han ett inträngande till Grönlands inre såsom mål,
hvilket allt sedan hans första isvandring [870 lekt honom lifligt i
hågen.
Att dessa vidsträckta färder skulle förläna honom en omfattande
erfarenhet samt ett ovanligt intresse för de mångsidiga
forskningsfält, som erbjuda sig för upptäcktsresanden, är naturligt. En
kompetent chef måste ju hafva åtminstone någon insikt äfven i de
specialforskningar, som af hans medhjälpare skola företagas, eller
dock förstå betydelsen af desamma, något som redan vid expedi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
