- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 22 (1902) /
210

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådant ligger ju i sakens natur. Den, som själf arbetat inom ett
förut fullständigt okänd t område, vet mer än väl, att fortsatta
forskningar måste föranleda förändrad uppfattning af mångt och mycket.

I de ofvan anförda arbetena framträda på flera ställen för
Nordenskiöld i hög grad karakteristiska drag. A ena sidan begåfvad med
en god iakttagelseförmåga och ett i många fall rent af utmärkt »ögat,
kunde han dock å den andra icke göra sig fullt fri från förutfattade
meningar. Han var ultraneptunist och hade därför, svårt att
förlika sig med spetsbergsdiabasens (till en början uppfattad som
hyperit) eruptiva natur, detta till stor del därför, att denna bergart
ofta uppträder såsom mellan lagren injicerade gångar eller såsom
täcken. I sitt första arbete om nordöstra Spetsbergens geologi
talar han ännu om förekomsten af gångar, om kontaktinverkningar,
framkallade »vid frambrottet af den glödande smälta hyperitmassan»,
om iakttagelser, som visade, huru »hyperiten äfven här vid
afsval-nandet blifvit sönderklufven i vertikala, sexsidiga pelare». Men
»märkligt är i alla fall att se, huru parallellt med kalkens skikter
dessa horisontella hyperitgångar löpa och huru föga lagren blifvit
genom hyperiteruptionen rubbade från sitt ursprungliga
horisontella läge». I sina båda senare arbeten återkommer han härtill
och sammanfattar sin åsikt om lagergångarne sålunda: »Att anse
dessa som rent eruptiva bildningar torde knappast vara möjligt,
om jag ock ingalunda vill förneka, att den gångformiga diabasen
och sannolikt äfven den diabas, som bildar egna isolerade berg, i
smält form frambrutit från jordens inre. Diabaslagren synas mig
endast kunna förklaras genom antagandet, att de utgöra ofantliga
lager af vulkanisk sand och aska, som i tidernas längd hårdnat
och metamorfoserats till en hård kristallinisk bergart» o. s. v.

Det må i förbigående anmärkas, att lagergångarne visst icke
alltid fortlöpa så regelbundet, som Nordenskiöld menade, och om
de utgjort vulkanisk aska, som sedermera metamorfoserats till en
kristallinisk bergart, så borde väl äfven de omgifvande lagren
meta-morfoserats, hvilket dock icke är förhållandet.

Allt detta har nu blott historiskt intresse, ty diabasens
eruptiva natur är bevisad, men det har här anförts, emedan samma
neptunistiska åsikter återkomma hos Nordenskiöld äfven senare
i fråga om den grönländska basalten.

Det hände nog äfven, att Nordenskiöld icke alltid erinrade
sig föregående arbeten och därför ville lämna förklaring öfver
förhållanden, som redan voro förklarade, såsom då han t. ex. så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1902/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free