Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckes stå inför ett problem, snarlikt det, som möter astronomen
vid de små planeterna.»
De sista publikationer, som Nordenskiöld utgaf, åtminstone
af mineralogiskt innehåll, röra äfvenledes mineral, innehållande de
sällsynta jordarterna. I Nordisk Tidskrift för år 1900 lämnar han
en historisk öfversikt rörande utvecklingen af vår kännedom om
dessa mineral, och detta arbete återfinna vi i Quarterly Journal of
the Geological Society för samma år under titeln »On the
Discovery and Occurence of Minerals containing Rare Elements».
Utgående från de senaste årens upptäckter med afseende på de
nya beståndsdelarna i luften, af hvilka åtminstone en, helium,
blifvit återfunnen i några af pegmatitgångamas mineral som föra
sällsynta jordarter, ger Nordenskiöld en högst intressant och
läsvärd framställning af dessa minerals upptäckt, och huru mäktigt
detta också inverkat på den kemiska vetenskapens utveckling.
Han får därvid tillfälle att framhålla den stora andel svenska
vetenskapsmän haft i framstegen inom denna del af kemien och
mineralogien. I detta sammanhang framställer han också sin
bekanta uppfattning af pegmatitgångamas bildning, hvilken han,
såvidt kändt, aldrig systematiskt utvecklade i tryck, men som han
ofta muntligen och under diskussion inom Geologiska föreningen
förfäktade, nämligen att dessa icke äro af plutoniskt ursprung
eller hafva något med de omgifvande graniternas uppkomst att
göra, utan att de äro bildningar, som tillhöra do öfversta delarna
af jordskorpan, och därför snart utkila mot djupet, samt att de äro
mycket unga bildningar, geologiskt taladt, »barn af gårdagen».
I dessa populärt historiska »essays» liksom också i en tidigare:
»Sveriges inflytande på mineralogiens utveckling; ett blad ur vår
kulturhistoria» (1870), visar sig Nordenskiöld såsom en stilist af
hög rang med en ovanlig förmåga att åt det torra historiska
innehållet gifva en klart öfverskådlig och fängslande framställning.
Hans ovanliga beläsenhet inom den äldre litteraturen, hans geniala
blick för sammanhanget mellan skenbart oberoende företeelser,
liksom hans obundenhet af den »ortodoxa» vetenskapens lärosatser,
gifva åt dessa framställningar en sällsynt friskhet och ursprunglighet.
De sista arbeten, hvarmed Nordenskiöld var sysselsatt, men
hvilka det ej var honom förunnadt att fullborda, voro dels en
undersökning af de radioaktiva egenskaperna hos mineral,
innehållande sällsynta jordarter, dels en studie af de pimpstensslagger,
hvilka samlats på många ställen vid Nordsjöns och Ishafvets ku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
