Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man bestiger ett någorlunda fritt liggande berg, hvars
öfre del reser sig öfver den marina gränsen, får man en ganska god
bild i smått af olikheten mellan de båda regioner, mellan hvilka
denna gamla strandlinje bildar gräns. Ett sådant berg har på sin
hjässa ett kalottliknande moräntäcke, ur hvilket väl här och hvar
en klipphäll kan sticka fram, men som dock bildar en skarp kontrast
till den under den marina gränsen vidtagande kala delen af berget.
Moräntäcket är nämligen nedtill tvärt afskuret af den horisontala
strandlinjen. Strax ofvanför denna linje ligger moränjorden kvar
med sin ursprungliga beskaffenhet, en osorterad blandning af
kantiga block och stenar med gruskorn och finjord; omedelbart under
linjen är den åter bortsköljd, så att berghällen ligger blottad och
bar, här och hvar möjligen beströdd af större block, som
bränningarna ej förmått bortspola; i sänkor eller skrefvor kunna därjämte
de mindre blocken och stenarna ha samlats, därvid de genom
rullning och nötning, då de bearbetades af vågsvallet, förlorat sina
kantiga former och förvandlats till klapper och klappergrus. Längre
ned och i mera skyddande lägen återfinnas de ur bergsluttningens
ursprungliga moräntäcke utsköljda finare partiklarna aflagrade såsom
sand, mojord och lera. Det är tydligt, att ju mera instängdt läge
ett sådant berg har, desto mindre skarpt kan denna af vågsvallet
förorsakade kontrast mellan dess öfver och under den marina gränsen
belägna delar framträda; och i mycket instängda lägen kan
olikheten inskränka sig till en föga märkbar utsköljning af moränens
ytligaste och finaste jordpartiklar. Såsom några exempel, där den
marina gränsen gör sig lätt märkbar på ofvan skildradt sätt, må
nämnas följande berg, som på sin hjässa bära moränkalotter, men
omedelbart därunder äro renspolade och längre ned betäckas eller
omgifvas af klapper, sand o. s. v.: Kalahatten väster om Piteå,
berget Hvitsidan i Burträsks socken, Selsjöberget i Ångermanland,
Rösåsberget i Medelpad.
Den successiva utslamningen af finjord ur moränbildningama,
allt efter som dessa kommo under bränningarnas inverkan, har
lämnat endast en mindre del af materialet till dalarnas och
lågmarkemas sand-, mo- och leraflagringar, den större utgöres
af de sediment, som älfvar och smärre vattendrag afsatt vid
och utanför sina mynningar, alltså i korthet älfsedimenten. När
kustlinjen låg vid den marina gränsen, hade den, såsom kartan
visar och såsom fallet är äfven vid den nutida kusten, ett
mycket kroklinigt förlopp. Den bildade långt in i de nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
