Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under sommaren. Redan vid midsommartiden böljade detta arbete
och fortsatte sedan — afbrutet endast af sädesbärgningen — ända
in på senhösten. Största delen af fodret fick man genom slätter på
de vidsträckta och ofta miltals från hemmanen belägna myrarne. * 1
Till denna myrslåtter samlade finnbonden ihop så många, som kunde
undvaras i gården, jämte torpare och backstugusittare, så att det’
vanligen var ett rätt stort sällskap, som någon dag efter
midsommar begaf sig i väg uppåt skogame.
För en svensk företedde ett sådant sällskap en egendomlig
anblick. Männen — så skildras de från Finnskoga på 1830-talet2
— klädda i näfverskor, strumpholkar, kortbyxor och frack; på
hufvudet en trind mössa, under hvars skärm satt nål och tråd; i
en näfverslida vid sidan täljknif, grötjong — en knif, som användes
för att skära näfgröten — och elddon, samt på axeln lien.
Kvinnorna voro också klädda i näfverskor och strumpholkar, buro korta
kjolar och kläde på hufvudet samt räfsor på axeln. På ryggen
bars i näfverkontar (se fig. 3) matförrådet för veckan, bestående
af mjöl för beredning af näfgröten,8 sill, potatis och stora
tunnbröds-kakor, >läffs>, som strax efter hakningen vecklats hop i trianglar,
samt slutligen kokkärl och slipsten, som alltid måste vara med, ty
slåttem räckte vanligen många dagar, och den glesa starren på
myren kräfde skarpa liar.
Vid framkomsten till myren uppfördes, såvida ej förut fanns
någon sådan, en koja af ungefär sådan typ, som vi ofvan, (sid. 370)
beskrifvit, och tändes en nying, som fick brinna hela tiden, för att
man skulle få tillfälle att torka sig, när man, som regel var, fått
gå ända till midjan i de sanka myrarne. Så böljade man arbetet,
som endast med korta afbrott för mat och hvila fortsattes så godt
som dygnet om. Gräset afslogs och uppsattes i hässjor eller golf,
hvilka senare gjordes mycket höga och spetsiga för att vattnet
skulle lättare rinna af. De täcktes med bark och fingo stå till
vinterföret; då hemfördes höet på skidkälkar, hvarvid ofta hästens
1 Härom Bromandf.r, Höskörd och löfskörd på finnskogen. Turistförrs Årsskr.
1901, sid. 122 ff.
* Em. Branzells berättelse, tryckt hos Nordmann.
1 Denna, som för öfrigt ingalunda blott förekom hos finname, bereddes pä sä
sätt, att man slog Tatten jämte litet salt i grytan, och dä det började koka, tömde
man i mjöl, under det man rörde om med en träspade, ända tills gröten var tjock
som bröd. Dä är den färdig, ställes att kallna, hvarefter den skäres i skifvor med
grötjongen, såvida ej händerna användas, doppas i (lott eller mjölk och förtäres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
