Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barkbröd, benbröd, syrgräsbröd, gräsbröd, halmbröd, agnbröd och
grönbröd. I dessa brödslag ingår emellertid alltid någon del mjöl,
men saknades sådant fullständigt, fick finnen tillgripa det sämsta
nödbrödet, barksobben, som gjordes af bara bark. När han
kommit till denna punkt, var hungersdöden ej långt borta, och för att
undgå den fanns ofta blott ett medel, nämligen att ge sig ut »på
världen». Många äldre värmländingar minnas från sin barndom
mycket väl de skaror af dåligt klädda finnkäringar och bam, som
särskildt vissa tider på året tiggande ströfvade omkring nere i
landet med sina näfverskor och med näfverkontar på ryggen. Nu
tillhör detta lyckligtvis i Värmland nästan helt och hållet det förflutna.
* *
En annan näringsgren, som finname ofta hade bättre tillfälle
att använda sig af än svenskbygdens folk, var jakten och fisket.
Under den första tiden var jakten ofta finnens enda sysselsättning,
och utan den skulle han i de flesta fall icke kunnat uppehålla sig
de första åren på sitt nybygge. Äfven senare voro fåglar och
harar nästan den enda köttmat, som finnen en och annan gång kunde
skaffa sig, och stundom kunde han också för en knippa skogsfåglar
nere i svenskbygden få byta sig till en kappe råg, då mjöltunnan
hemma var tom. Men under äldre tider fanns det i finnmarkerna
också öfverflöd på storvildt, först och främst älgar, som finnen
antingen fångade i gropar eller jagade på vintern, då skaren brast
och sargade älgen, som därför ej kunde hinna undan den
förföljande skidlöparen.1 För jakt på storvildt, såsom älg och björn,
använde finnen sin bössa — det sistnämnda villebrådet fångades dock
stundom i björnsaxar — men eljest brukade han mest giller och
snaror. I sådana fångade han bäfvem, hvilken ännu ett godt stycke
in på 1700-talet var ganska allmän i aflägsnare floder och sjöar
inom landet, samt i all synnerhet harar och skogsfågel. I att
uppfinna och uppställa sådana giller och snaror på platser, där »haren
hade sin gång», var finnen en oöfverträffad mästare.
Fångstredskapen voro mångahanda. Det fanns harstocken, harsnaran,
upp-häfjan, sprättsnaran, mårdsnaran, lobåset, utterstocken, fågelsnaran * i
1 Hclpiiers omtalar från Säfsnäs, att här brukade man hafva den ena skidan af
björk och 3 alnar lång. den andra af tall och 4 alnar lång. Olika långa skidor synas
i äldre tider varit vanliga. Sådana omtalas redan af Olaus Magnus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
