Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till slut hafva vi att nämna ännu en näringsgren, som på
många håll ej spelade så alldeles liten roll bland de svenska
fin-name under äldre tider, nämligen bergsbruket. Redan på Gustaf
Vasas tid träffades finska arbetare vid bergsbruken i Sverige. I
allmänhet utmärkte sig finnarne just icke för någon öfverdrifven
slöjdkunnighet, om vi bortse från näfverflätningen, hvari de nått en
förvånande skicklighet (t. ex. näfverkontar och skor). — Till och
med de allra enklaste husgeråd, träkärl och skedar m. m. köpte
de långt oftare af kringvandrande västgötaknallar och dalmasar, så
att många af de etnografika, som man träffar på i finnskogame,
ofta hellre borde hänföras till Borås eller Mora.
Med smedsyrket var det ett annat förhållande. Som vi se
också af Kalevala, hade detta hos finnarne stort anseende, och
fin-name ansågos också af svenskarne för att vara skickliga smeder.
Till järntillverkning hade man nästan öfverallt, där finnarne slogo
sig ned, att tillgå det slags malm, som de voro bäst förtrogna med
från sitt hemland, nämligen myrmalm, och de använde sig också
af densamma. Nästan öfverallt i finnmarkerna, i Hälsingland
liksom i Värmland och Dalarne, finner man ännu i dag slagghögar
och gropar, där finnarne i ugnar af sten och med bläster af trä
smält sin malm, och af hvilka en hel del, att döma af de i
gro-parne växande träden, måste härleda sig från iöoo-talet. Af
järnet tillverkade de sedan de järnsaker de behöfde, till och med sina
bössor. Särskilda släkter hade namn om sig att vara skickliga
bössmeder, så ännu i senare tid de vid Evertsberg i Dalarne
boende finnarne1
Men många af finnarne slogo sig äfven på grufbrytning och
flere, såsom den i sägnerna beryktade finnen Lång-Kristoffer i
Sundsjön, använde sig af både myr- och bergmalm. Ljusnarsbergs
koppargrufva är upptäckt af en finne, och ehuru upptäckten
naturligtvis också ditlockade svenskarne, behöllo likväl finnarne en stor
del af grufvan i sin ägo "’ Hvilken betydelse finnar haft jämväl i
närliggande bergslager, kan man se af Johan Johanssons bekanta
arbete öfver Xoraskog.
Dessa finska bergsmän i Ljusnarsberg och annorstädes blefvo
i allmänhet förmögna män. och genom den lifiigare beröringen med
de svenska bergsmännen sammansmälte de snarare än de öfriga
1 s< IIKmM sid. 2Q.
Om LjiiMuu.sl-erg, sc TIri.r. 1 :,i>» na isbergs kr«"»ni!;a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
