Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans lastdjur ej skola tröttna pä vägen. På somliga pass äro
byggda små fyrkanter af sten, där indianerna inkasta sina
kokabussar (fig. 7). Pass finnas, där de anse det omöjligt att färdas fram
utan att offra. Jag försökte en gång beräkna stenarna i en sådan
hög och fann dem vara flera än 50 000. I stenrösen äro äfven
nedstuckna kvistar med röda tofsar. Sådana bära äfven husdjuren till
Pachamamas ära.
Det finnes också onda platser, dit puna-indianen icke vågar
sig; sådana äro grottor och höga bergstoppar. Grottorna vid
Quatchichocana hafva haft dåligt rykte, så att en präst till och med
måst komma för att läsa öfver dem.
Att sofva intill pachamama-högarna är farligt, ty där husera
andame på nätterna.
Vid en plats kallad Organoyo besteg v. Hofsten ett berg mot
indianernas varningar. När han satte foten på bergets topp,
störtade en af våra mulåsnor ned i en afgrund och omkom. Dock är
det ej alltid Pachamama som är den hämnande gudomligheten. I
stupen omkring Tarija (se längre fram) händer det ibland, att
någon störtar ned; då säger man, att det är andarnes verk, och de
synas vara många, ty hvaije afgrund har sin lokalande. — I
samband med skörden finnas många egendomliga bruk. I Tarija t.
ex., där befolkningen, ehuru något blandad med annat blod, är
nära besläktad med puna-indianerna, uppsättes i majsåkern, när
skörden börjar, ett kors, och på det hängas alla till tvillingar
sammanvuxna majskolfvar. Dessa kallas pachamamas och gifva
skördelycka. Puna-indianerna äro arbetsamma, men tröga,
opålitliga och smutsiga. De bada bestämdt aldrig. Huru olika äro de
ej mot chiriguanerna, som bada flera gånger dagligen?
Puna-indianerna komma säkerligen att lefva kvar när chaco-indianerna
äro försvunna, ty hos de förra saknas ej utvecklingsmöjligheter.
Vi ha här det vanliga förhållandet, att en ras med en viss
civilisation, om också främmande från vår, ej komplett fördärfvas och
försvinner, när den kommer i beröring med den kristna
civilisationen, såsom raser utan någon egentlig egen kultur pläga göra.
Vi se ju huru i Bolivia många af de förnämsta i landet äro
indianer, visserligen med någon främmande inblandning, ehuru de
själfva ofta påstå, att de äro af rent spanskt blod. Märkligt är,
att de ej äro stolta öfver sin härstamning från de indianer, som
här under inkaväldets dagar skapade en så hög och märklig
civilisation. Pampas-indianerna äro ju däremot utdöda eller hafva trängts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
