Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnmarkerna i mellersta Skandinavien.
Af Sven LSnborg.
(Forts, frän sid. 408.)
Så koloniserades ödemarkerna. Där förut stått milsvid,
uråldrig skog, som kanhända under århundraden ej störts af yxhugg,
utbredde sig nu finnarnes små åkrar och svedjeland på
backsluttningarna, och högst uppe på åsame såg man röken stiga ur
pörte-nas rökhål. Till och med invid de vidsträckta myrame erinrade
en och annan liten grå lada om, att äfven dessa ödsliga områden
tvungits att lämna sin tribut till odlingen.
Den karta, vi i häftet 1 (sid. 83) bifogade, ger en allmän
föreställning om, i hvilka trakter finname slogo sig ned. Naturligtvis var
det endast en liten bråkdel af detta område, som verkligen lades
under odlingen. Annu i dag finnas ju här väldiga sträckor, såsom
hela nordliga Värmland öster om Klarälfvens dal, där knappt
finnes spår af odling. Men de bygder, som brötos ur
ödemarkerna af finname, kunna i alla händelser jämföras med den bygd,
som då fanns inom något af våra minsta landskap.
Vi sade ödemarker. Uttrycket är emellertid ej alldeles
riktigt, ty de marker, där finname slogo sig ned, voro förut
mångenstädes hvarken herrelösa eller fullständigt oanvända. Själfva
skogen, som låg långt aflägsen, hade ju ej den tiden något synnerligt
värde. Lagstiftningen hade sålunda under äldre tider i allmänhet
ej ansett mödan värdt att skydda annat än »bärande träd» på
all-männingen. Men långt uppe i skogame, stundom flere mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
