Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om man bortser från Schaefer, var det naturligtvis blott få
präster, som gjorde och kunde göra något för finnarnes
undervisning. Alldeles bortglömda hafva de emellertid ej blifvit. Man
finner sålunda, att frågan om finnarnes undervisning i början af
1700-talet äfven varit före vid det värmländska prästerskapets
möten, och att här föreslagits, att den skulle ske genom en präst, som
kunde finska, något som tyckes visa, att vid denna tid ej längre
fanns någon präst i Värmland, som var mäktig det finska språket.
I sin resolution på Värmlandsprästerskapets enskilda besvär 1732
gillar regeringen detta förslag, men huruvida något åt saken
åtgjorts, är obekant.[1] Nu som förut fanns det dock en och annan präst,
som visade stort intresse för finnarne. Så säges t. ex. om Haqvin
Bergenhem, som från 1715 till 1742 tjänstgjorde i Dalby och Ny,
och som åstadkom uppbyggandet af Dalby nya kyrka, att han med
outtröttligt nit sökte befordra kristendomskunskap i sin församling
och i synnerhet bland finnarne.[2] Sannolikt hade han under denna
sin långa tjänstgöring också lärt sig språket. Men sådant måste
naturligtvis höra till undantagen. Huru det i regeln i dessa
trakter tillgick med finnarnes undervisning före inrättandet af
Finnskoga kapellförsamling, framgår af den förste kapellpredikanten
därstädes, Em. Branzells beskrifning öfver norra och södra
Finnskoga nya kapellförsamlingar uti Karlstads stift.[3] De långt bort
boende finnarne hade 6—7 mil till kyrkan i Dalby, dit därför
endast de yngre kunde komma en eller två gånger om året på de
särskildt för finnarne afsedda dagarne, pingst och 4:de böndagen,
då nattvardsgång hölls särskildt för dem. Vid dessa tillfällen
kommo finnar i stora flockar ned från sina skogar, försedda med
matsäck och »kyrkeflaskor», hvilka flitigt anlitades, då karavanen
efter gudstjänstens slut i de närbelägna byarne skulle stärka sig
för återfärden.
Ett annat tillfälle att få höra predikan fanns vid de
»prästmöten», då komministern i Dalby en eller två gånger årligen kom
till finnskogen för att hålla husförhör och uttaga sin lön, hvarvid i
någon stuga eller ock under bar himmel hölls gudstjänst och
nattvardsgång, det senare blott för dem, som af ålder eller
bräcklighet voro oförmögna att komma ned till sockenkyrkan. Liksom
kyrkfärderna betraktades äfven dessa möten af finnarne som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
