Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vara centret för de andra språk- och stambesläktade folken,
är att söka.
Nåväl, det ligger honom närmare än han tänker sig det. På
hela jordklotet finnes det intet land, där den nordeuropeiska rasen
(Homo europæus, Linné) kunnat så väl utbilda, ärftligt befästa och
ända till våra dagar bevara sina kännetecknande kroppsliga och
framstående andliga egenskaper som på sydhälften af den
Skandinaviska halfön. Att denna ras nu mera icke är fullständigt ren,
att den i synnerhet vid hafskustema och i de större städerna
tydligen företer en tillblandning af rundhufvade beståndsdelar, är
obestridligt: däri har Arbo obetingadt rätt, detta har också den stora
svenska antropologiska undersökningen ådagalagt. Endast hans
slutledning, att denna omständighet låter sluta till större invandringar,
går för långt. Liksom arkeologien och historien icke hafva något
att härom förmäla, så måste äfven den, som forskar i den fysiska
antropologien och som söker utreda rasspörsmålet, vinna den
öfver-tygelsen1, »att den nutida befolkningen till sina grundelement direkt
härstammar frän de forna åldrarnas folk, att våra (svenskarnas)
förfäder under järnåldern, bronsåldern och stenåldern voro af
ger-manisk stam ». De jämförelsevis fåtaliga främmande
beståndsdelarna förklaras lätt genom ökningen af samfärdseln till sjös
och handelsförbindelserna, då i våra dagar, med våra högt
utvecklade kommunikationsmedel, hafvet icke mera kan betraktas
såsom i Tacitus’ mening »fientligt» (adversus) och icke längre
skiljer utan förenar folken.
Enär tillvaron af »föroreningarna» hos raserna utan vidare
måste medgifvas, behöfver värdet af »frekvensmaxima» (170 och
168 cm. hos kroppshöjden, 195 och 190, resp. 188 och 185 mm.
hos hufvudskålens längd, 162 och 160, resp. 155 och 150 mm. hos
dess bredd1), som skola bekräfta »förekomsten af tvenne etniskt
olika typer», icke blifva föremål för vidare undersökning. Här
må blott hänvisas därpå, att genom Livi’s utredningar blifvit
fast-ställdt, hur stor roll tillfälligheten spelar vid dylika maxima. Endast
vid ursprungligen mycket stor olikhet hos de korsade raserna kan
under vissa omständigheter, men mycket sällan, en tvåtoppig kurva
uppstå (questo sdoppiamento delle curve nelle razza europee dev’
essere un fenomeno molto raro), under det att en sänkning och
1 G. Retzius och C. M. Fiirst, Anthropologia suecica. 1902. — G. Retzius, Om
den germaniska rastypen. 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
