Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna Eldslandets största sjö (ioo km. lång) kartlades i
midten af 1890-talet af argentinsk-chilenska gränskommissionen.
Det uppgifves också, att denna kommission fört båtar från
Amira-litetssundet uppför Rio Asopardo in i Fagnanosjön samt att mycket
betydande djup blifvit lodade.
I februari—mars 1896 sökte Nordenskjöld och Ohlin att med
en båt tränga uppför Rio Asopardo för zoologiska undersökningar
i Lago Fagnano. Försöket blef på grund af otillräcklig tid
resultatlöst, och ända tills nu har denna stora sjö i biologiskt
afse-ende varit fullständigt okänd.
Då Svenska sällskapet för antropologi och geografi visade
mig det stora förtroendet att för andra gången på kort tid tilldela
mig Vega-stipendiet, denna gång för biologiska och geologiska
arbeten inom Magellansländerna, så stod en biologisk
undersökning af Lago Fagnano såsom den främsta och viktigaste punkten
på mitt arbetsprogram.
Jag hade hoppats att med Antarctic kunna göra en färd till
Amiralitetssundet och att därifrån med en sjöduglig båt kunna
tränga upp till Lago Fagnano. Omständigheter, öfver hvilka jag
ej kunde råda, fördröjde emellertid så vår ankomst till Eldslandet,
att tanken på denna färd och på användandet af Amiralitetssundet
till operationsbasis alldeles måste uppgifvas. Den naturliga
infarten till Lago Fagnano låg sålunda utom min räckvidd.
Då föll mig i minnet, hvad jag en gång hört berättas, att
onaindianer kommit från Fagnanosjöns östra ände ned till
Beaglekanalen vid Harberton genom ett pass i kordilleran. Jag satte
mig i förbindelse med några i Harberton bosatta unga, energiska
kolonister, trenne bröder Bridges, och fick af dem de mest
uppmuntrande meddelanden. Öfver de vida sträckor, där indianvägen
mellan Harberton och Fagnanosjön går genom urskogen, hade
dessa bröder Bridges med understöd af argentinska staten och
med onaindianer såsom arbetare upphuggit en ridväg.
Bröderna Bridges erbjödo mig allt möjligt bistånd och ställde
till mitt förfogande en segelduksbåt, som utan alltför stor svårighet
borde kunna föras öfver kordilleran. Under sådana förhållanden
tvekade jag ej att söka nå Fagnanosjön på denna väg, som skulle
föra mig tvärs öfver den eldsländska kordilleran och in i ett
område, som ej varit beträdt af någon naturforskare.
Jag anlände till Harberton den 15 september och startade den 18
med tre följeslagare, sökande att på en skidkälke draga båt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
