Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borde finna vildt, kunde tillryggaläggas på en vecka, och äfven om
det medtagna vattenförrådet visade sig otillräckligt, skulle vi
knappast hinna försmäkta af törst. Fyra säckar fylldes med is, men
huru vi än sökte skydda dem mot solen, droppade väl ett par ämbar
bort under den första dagsmarschen.
Några steg från källan äro vi åter ute i fullständig öken.
Terrängen faller långsamt mot den gamla Lop-nor-sjöns strand, som
markeras af ett bälte död skog. Limnæa-skal finnas i milliarder, så
att marken ofta är hvitprickig däraf. Just här upptäckte Tjernoff och
Ördek, en af mina män från Jangi-köll, ruinerna af ett par hus.
Deras grundbjälkar lågo kringspridda på marken, delvis begrafna
under stoft och sand. En omständighet, som genast angaf en
betydlig ålder, var den, att byggnaderna stodo så att säga på socklar
af 1er, liknande 2V2 m. höga kullar, som noga rättade sig
efter deras plan. De hade ursprungligen varit uppförda på jämn
mark, men den NO-liga vinden hade sedan genom sitt rastlösa
arbete urgräft och bortfilat marken rundt omkring. Denna vinderosion
lämnar genom hela öknen alltför tydliga spår af sin verksamhet.
Leran är genomfarad af 2 m. djupa rännor i vindens riktning. Man
tågar som mellan bänkar och bord af idel 1er.
En del träsniderier bärgades, och vi gräfde fram kinesiska mynt,
yxor och offerkoppar m. m. Alla takdelar lågo hopade på husens
västra sidor, i lä. De hade vräkts dit af den sista ostanstorm, de
icke längre kunnat motstå.
Vårt vattenförråd tillät oss icke att stanna mer än ett dygn
på platsen; vi måste bryta upp mot söder, sedan ruinerna
fotograferats och planmätts. Vid aftonens läger skulle vi just gräfva en
brunn för att söka fa vatten åt kamelerna. Men då befanns, att
spaden blifvit kvarglömd vid ruinerna. Den kunde blifva oss viktig
nog, och Ördek skickades tillbaka efter den. Han vände alltså om
följande morgon, under det att vi fortsatte mot söder. En häftig
sandstorm växte upp, och vi fruktade det värsta för den ensamme
vandraren. Men hans lokalsinne hade icke bedragit honom. Väl
hade han förlorat vårt spår men ändå letat sig tillbaka till ruinerna.
Spaden hade han med sig och, hvad viktigare var, ännu några
träsniderier af större fulländning än hos dem vi först funnit. De
meddelanden han gaf mig voro af så stor betydelse, att jag till hvad
pris som helst måste tillbaka till dessa gamla kulturorter. Nu var
det dock omöjligt; ej förr än följande vinter kunde det ske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
