Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med de fysiskt geografiska undersökningar, jag utförde med afseende
på Lop-nor-sjöns vandringar, äro dessa historiska data af oskattbart
värde. De skänka icke blott meddelanden om landet Lo-lan vid
den forna Lop-sjöns norra strand utan kasta också ljus öfver många
andra olösta problem i denna trakt, som ligger halfvägs mellan
Kina och Västerlandet. De tala om regelbunden post mellan
Lop-nor och Sa-tscheo och sålunda om tillvaron af en reglerad
kommunikationsled genom Gobiöknen. Den gamla vägen från Korla
utmed Kontje-darjas strand, där jag första gången fann en hel rad af
lertorn (poo-ta’i) och fästningar samt äfven fästningen Merdek
Schahr, framträda nu i helt annan belysning. Vid Jin-pen finnas
talrika ruiner, och äfven denna plats har utgjort en viktig station
på vägen.
Att åkerbruk kunnat bedrifvas vid Lo-lan, är af stort intresse.
Huru har det varit möjligt? Från Kurruk-tag kommer icke en bäck,
från himlen icke en droppe. Kanaler måste ha varit ledda från
floden, som utmynnar i Lop-nor, irrigationsariker af samma slag
som öfverallt i Ostturkestan. Sädesbanker finnas ännu i alla
Ost-turkestans städer, stå under de kinesiska myndigheternas kontroll
och tjäna till brödets jämna fördelning bland infödingarne. Jag
fann visserligen blott 4 byar, af hvilka den största hade 19 hus,
men intet hindrar, att öknen gömmer flera fornlämningar. Och
då det talas om krigshärar, 40 ämbetsmän och talrika gårdar, har
man ju anledning förmoda, att Lo-lan varit rikt befolkadt.
Måhända har folket till största delen bott i förgängliga vasshyddor
liksom nu.
Tiden tillåter mig icke nu att stanna längre i denna intressanta
nejd. Vid ankomsten dit hade jag skickat kamelerna tillbaka till
Altimisch-bulak för att beta och hämta is. Efter en vecka
åter-kommo de; då skedde uppbrottet mot söder, och nu böljade en
högst intressant och lärorik ökenkorsning. Med mig följde
kosacken Schagdur, 3 museimän och 4 kameler. De öfriga skulle under
Fajsulla, som varit med förra året, gå åt SV och söka uppnå
Kum-tjappgån. Detta lyckades dem aldrig. De hämmades af väldiga,
nybildade vattenytor, som tvingade dem ända till Tarim, och jag
sväf-vade i den största oro, innan vi ändtligen fingo veta, att de lefde.
Deras hästar gingo dock förlorade; den siste måste de slakta, sedan
hela proviantförrådet tagit slut.
Hvad mitt parti beträffar, så återstod för oss en svår och
tåla-modspröfvande uppgift att lösa. Det gällde nämligen att med af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
