- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
34

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tält och jurt hade just blifvit uppslagna och djuren släppta på
bete, då Tjernoff anmälde, att en väldig björn kom luffande rakt
mot lägret utan att ta ringaste notis om ödemarkens gäster. Ett
par af kosackerna mötte honom, och deras skott smällde samtidigt.
Nalle gjorde ett skutt och satte af uppåt en bergsluttning, dit
vi följde honom till häst. Men han orkade icke långt, förrän han
fick bita i gräset och rullade som en boll utför berget. Skinnet
och benstommen togos till vara. Det var en gammal, mörkgrå
hane, som varit ute och vittjat murmeldjurens kulor.

Från det sista lägret N om Arka-tag hemförlofvade jag tio man
och de öfverlefvande åsnorna, och sedan tågade vi upp mot denna
otäcka kedja, som enligt min erfarenhet alltid visat sig så svår.
Genom grusfyllda, sterila dalar stiga vi mot allt högre regioner.
Dagligen öfverföllos vi af rasande snöstormar, hagel och regn.
Bördorna blefvo härigenom tyngre, i samma mån som djurens krafter
sattes på ett alltför hårdt prof.

Den sista sluttningen upp till kammen är tvärbrant.
Oupphörliga uppehåll förorsakas i karavanen af tröttnande kameler. Snön
ligger djup, och snöstormen tjuter, så att vi ej kunna se framför
oss. Tre kameler stupade under passet, för att icke resa sig mer,
och slaktades genast, två stupade på själfva passet. De gifvasicke
till spillo förrän det är klart, att deras tid är ute, och då befriar
dem knifven från deras lidanden; en varm blodstråle smälter snön
bland gruset, där deras ben snart skola hvitna.

Sedan tågade vi vidare mot söder genom idel okändt land,
öfver tallösa kedjor i skyhöga pass, förbi sjöar, öfver älfvar och
genom nästan alldeles gräslösa trakter, så att djuren magrade för
hvarje dag. Jakar, kulaner och antiloper skötos; på färskt kött
ledo vi alltså ingen brist. Kosackerna försågo oss också med
rapphöns och gäss. Allt gick sin jämna, lugna gång; då och då
stupade en kamel eller häst.

Samma parallellism, som råder i hela Högasien, återfinnes äfven
här. Kedjorna löpa från V till ö; då vi gå från N till S, måste
vi öfver dem alla.

Vid lägret 32 utgallrades de tolf sämsta kamelerna och ett
antal dåliga hästar. De skulle under Tjernoff och 4 museimän
långsamt föras efter oss, tills de nådde det blifvande hufvudkvarteret.
Med den öfriga karavanen vandrade jag i raskare takt mot söder.

Marken förefaller att vara förtunnad liksom luften, den bär icke,
regn och snö ha gjort marken mjuk som välling. På ett svårt pass

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free