Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var öfver och man fick krypa in i tältet, där små hemtrefliga
rännilar porlade mellan våra effekter.
Fjärde dagen förde oss genom obebodda, starkt kuperade nej-
der. Det hällregnade både dag och natt utan ett ögonblicks
af-brott Jag har aldrig sett maken till regn. Vi lägrade vid en liten
sjö. Lyckligtvis rådde månsken, så att ett svagt, diffust ljus
genomträngde dessa tröstlöst tjocka molnmassor, och man såg, ehuru svagt,
de tjudrade djuren framför tältet. Just under min vakt passade
ett par af mulåsnorna på att slita sig, och jag hade ett besvärligt
göra att gno omkring i backarna för att fa tag i dem igen.
Femte dagen gjorde vi en mycket lång ridt, redo förbi en
mongolisk pilgrimskaravan och nådde sent ett svart tält, hvars ägare,
herden Sampo Singi, tog mycket vänligt emot oss och sålde oss
ett får, som han dödade genom att sticka fingrarna i dess
näsborrar tills det kväfdes, hvilket tog en rundlig tid. Han gaf oss också
grädde och sur mjölk, så att vi mådde kräsligt de följande dagarna.
Den sjätte dagsmarschen redo vi öfver floden Satju-sangpo, som
svällt oerhörd t af regnet. Det var den värsta flodpassage jag varit
med om. I den djupaste armen nådde vattnet upp till
sadelknappen; man såg ej stort mer än hästens hufvud och hals öfver den
brusande ytan. Den mula, som bar kistorna, togs af strömmen och
flöt en bra bit utför floden, användande sin last som simdynor.
Allting blef genomvått, men det gjorde ingenting, ty det hällregnade
uppifrån också, och vi sutto fastregnade i våra mjuka mongolsadlar.
Min häst kom ut på djupt vatten och gaf mig en grundlig
doppning, innan han åter bottnade. Vårt läger på den andra
stranden var tragikomiskt; inte en torr tråd fanns, argolen ville icke
brinna, det plaskade, klafsade och stänkte, bara man rörde sig.
Dagen därpå bar det åstad öfver öppna vidder, där endast låga berg
syntes i fjärran. Vi redo om en karavan af 300 jakar, lastade med
kinesiskt te till Taschilumpo vid Bramaputra, och ledd af 30 tibetaner.
Åttonde dagen redo vi öfver ett par rätt höga pass och nådde
en af nomader rikt befolkad trakt, där svarta tält syntes i alla
berg-skrefvor, och den nionde slogo vi upp tältet i en öppen kitteldal
vid en bäck. I söder syntes de berg, som stå på norra stranden
af Tengri-nor. Vi hade aflägsnat oss 27 mil från hufvudkvarteret.
Så långt skulle vi gå, men icke vidare. Det hade redan börjat
mörkna, då vi omringades af tibetaner, som förklarade, att vi voro
deras fångar och att ett steg till skulle kosta oss lifvet. Laman var
förtviflad och trodde, att vi skulle bli ihjälslagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
