Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden tillåter mig icke att dröja vid denna tålamodspröfvande
tre månaders färd genom hela Tibet. Det bief en hård vandring
för både män och djur. Ständig västanvind låg oss rakt emot
och genomisade oss till märg och ben. Betet var uselt, kameler
och hästar dogo dagligen, men lyckligtvis hade Dalai Lama gifvit
befallning, att så många jakar jag behöfde ständigt skulle ställas
till mitt förfogande. Vanligen hade vi höga bergskedjor på ömse
sidor, sjöarna blefvo allt sällsyntare, kölden var intensiv. Ännu
en af mina tjänare dog, han var den fjärde under denna hårda
färd.
I midten af november återstod knappt en tredjedel af den ståtliga
karavanen. Landet är glest bebodt af nomader, öfverallt möttes vi
med vänlighet och artighet, oaktadt hela Tibet befann sig i ett slags
belägringstillstånd i följd af min resa.
Den 19 nov. hade vi 270 kallt. Efter att ha korsat en obebodd
och vattenfattig nejd nådde vi i slutet af månaden floden
Tsangar-schar, som vi följde nedåt till tempelbyn Noh, en härlig, vacker dal
med rik buskvegetation, så att vi om kvällarna kunde njuta af
magnifika eldar.
En dag dogo 4 af de 5 sista hästarna, en annan 3 kameler.
Under sex dagar vandrade vi sedan utmed Tsongombo, en af de
underbaraste sjöar jag någonsin sett. Den liknar en norsk fjord, är
vanligen blott några km. bred, ibland en half km., ja krymper på ett
par ställen ihop till ett par tiotal m. Men den är inramad af
branta fjäll och erbjuder härliga perspektiv. Där den var isbelagd,
lodade jag den från isen, på hvilken jag drogs i ena båthalfvan
som kälke.
Vi följde norra stranden. Vid ett svårt ställe, där klipporna
stupa rakt ned i sjön, såg det ut som om vi ej skulle komma vidare.
Den stig, som ledde öfver bergen, var ej gjord för trampdynor, och
sjön var här öppen. Nu kom oss kölden väl till pass, vi behöfde
blott vänta ett par dagar tills isen bar, och bagaget drogs förbi
det svåra stället på en improviserad kälke.
Därpå tågade vi utmed norra stranden af Panggong-tso. Denna
sjö har fordom tillhört Indus’ område men är nu afsnörd och skild
därifrån genom en låg pasströskel. Dess vatten är därför svagt
salthaltigt och sjön isfri. Sötvattensmolluskerna befinna sig i ett
tillstånd af utdöende. Gamla strandlinjer äro utomordentligt tydliga.
Vid Ladaks gräns möttes jag af en stor undsättningskaravan
från Leh, och de sista tibetanerna vände om efter väl förrättadt värf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
