Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roll. På en knif af renhorn, funnen i Laugerie-Basse, bildas
handtaget af en skulpterad ren; för att det skulle ligga bekvämt i
handen, har djuret hufvudet lyft med nosen i vädret, så att hornen
hvila på ryggen. Af samma skäl äro framföttema böjda under
buken. På liknande sätt äro skulpterade två renar af elfenben,
funna vid Bruniquel, en fyndplats som äfven lämnat en
mammutbild, använd som knifskaft. Den är gifvetvis en af de sämst
utförda skulpturerna och möjligen tillverkad efter hörsägen.
Mammutatbildningarna äro relativt sällsynta. Kanske detta
tyder på, att de väldiga tjockhudingama voro stadda i utdöende
på den tid, som lämnat oss de flesta teckningarna. Några känna
vi dock. Den första upptäcktes af Lartet 1864 vid Les Eyzies.
I Laugerie-Basse fann de Vibraye ett i renhorn skulpteradt
mam-muthufvud, tyvärr blott ett fragment*af ett större stycke, men
betydligt bättre utfördt än mammuten från Bruniquel.
Synnerligen ofta förekomma hästar af olika raser tecknade på
allehanda föremål. Från La Madelaine förskrifver sig ett
instrument af renhorn, som Lartet kallat »kommandostaf», men hvars
användning ej är säkert känd. A detta, som i tjockänden är
ge-nomborradt, synas å ena sidan tre, å den andra fyra i rad efter
hvarandra gående vildhästar med stora, klumpiga hufvuden och
tjock mule. En häst af annan ras är ristad på ett ben från grottan
vid Thaingen i Schweiz. Den är strecktecknad som sebran, och
Piette har med ledning af en serie grotteckningar uppkastat den
hypotesen, att de yngsta hästrasema från den äldre stenåldern
härstamma just från sebraliknande förfäder.
Ytterligare en annan ras tyckes det skulpterade hästhufvud
tillhöra, som nyligen upptäckts vid boplatsen Saint-Marcel i
departementet Indre. På samma ställe hittades ett hängsmycke med
ett galopperande djur. I och för sig äro framställningarna af djur
i stark rörelse ganska sällsynta, och benställningen erinrar
egendomligt nog om den långt senare Mykenekonstens djurgravyrer.
För öfrigt är nästan hela denna tids större fauna framställd i
bild. Utom de förut uppräknade djuren se vi nötkreatur, stenbock,
björn, räf, varg, lodjur, utter, saiga-antilop m. fl. representerade.
Intressant är det att å en del föremål studera huru
konstnären gick tillväga. Han tog t. ex. ett skulderblad för att å detta
ingravera en gående häst. Med flint verktyget utkastade han en
skiss, ändrade vissa af kroppens konturer och gjorde framför allt
en mängd utkast till benen, innan dessa fingo den ideala ställning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
