Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kort stock, som uppbär ett par längdstockar, hvilka tjäna till
stöd för yttertaket, som består af klufna stockar.
Här hafva vi sålunda ett sådant dubbeltak, ett inre jordtak och
ett yttre af stockar, som i öfriga svenska bygder är mycket
ovanligt, men som däremot mycket ofta förekommer i trakter, där finsk
invandring ägt rum. Och sådan invandring har som bekant i
ganska stor utsträckning skett i Tiveden, där Finnerödja, som också
namnet anger, jämte många andra bygder först brutits af finnar, af
hvilken befolkning ännu i dag ej fa spår finnas kvar. Den
ifrågavarande bastun påminner äfven i det afseendet om de finska, att
lafvens bräder äro lagda mellan stockarna och ej hvila på inuti bastun
anbragta stöd. Däremot brukar eljest
svalen af helt naturliga skäl saknas
i bastun från finnbygderna.
I bastun fig. 11. bildas svalen
eller skjulet därigenom, att blott taket
skjuter ut. En annan mycket
vanlig typ är byggd på det sättet, att
alla stockarne i sidoväggarna skjuta
ut, så att endast framsidan af
svalen är öppen. Härvid är man
sällan noga med att stockarne äro lika
långa, utan ofta skjuter den ena
stocken fram en eller ett par alnar längre än den andra. Detta
åstadkommer emellertid, att denna del af byggnaden blir mer utsatt
för röta, så att det ofta går som med flere sådana som jag sett,
att de utskjutande väggstockarne delvis ruttna ned och taket, som
hvilat på dem, snart gör dem sällskap.
Bastun med svale är nog den vanligaste typen i Sverige. Den
förekommer från Lappland ända ned i Småland, från hvilket
landskap vi efter Hyltén-Cavallius meddela en teckning (fig. 13). Äfven
på Gotland förekommer den, såsom man kan se af fig. 14, hämtad
från Mandelgrens bekanta »Samlingar till Sveriges odlingshistoria».
I alla svenska bastur, som jag sett, har ugnen bildats på så
sätt, att vid sidorna af härden, som ofta är nästan i jämnhöjd med
marken, lagts stenar af den höjd, som man velat ge åt eldstaden,
hvarpå den täckts af hällar, öfver hvilka man sedan plockat på
mindre stenar, ofta i sådan mängd, att ugnsröset haft en höjd af
halfannan meter. Den här aldrig varit hvälfd, såsom däremot ofta
förhållandet är med de finska badstuugnarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
