Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit ett noggrant sifferuttryck. Och nu återvänder jag tili den
sats, för hvilken jag förut har blifvit angripen: »att i de
kulturframsteg, som de germanska länderna tillkämpat sig, alla
de, som sedan årtusenden varit förbundna med hvarandra, haft
hvar sin andel». Det föreligger enligt min erfarenhet inga
giltiga bevis, att man skulle ha blott långskallarne att tacka
för de germanska folkens speciella kultur. Men t. o. m. om ett
sådant kunde förebringas, måste man strax fråga, hvilken af de
långskalliga raserna man borde tillskrifva denna omätligt ärorika
bragd, den med den långa näsan eller den med den korta? Skulle
dessutom de i så stort antal förekommande mesocefalerna med
sina mäktiga skallar, som Retzius af bildat i sin atlas till »Crania
suecica antiqua», och skulle de forna brakycefalerna, de nutidas
förfäder, blott ha varit en betydelselös barlast?
Sedan det visat sig, att doliko-, meso- och brakycefaler en
gång såsom ett blondt folk befolkade Sverige, och att alla dessa
raser begrafdes tillsammans på samma vis, med samma vapen
och med samma smycken, så måste vi dock betrakta alla som
germaner och kunna icke mot de ögonskenligaste bevis för deras
ännu i döden bestyrkta germanska härkomst påstå, att blott
långskallarne äro germaner. Kallar man ännu i dag alltjämt det sedan
århundraden bosatta folket däruppe med rätta för svenskar,
oaf-sedt om de äro doliko-, meso- eller brakycefaler, hvarför skulle icke
landets forna bebyggare, äfven de blonda och ljushåriga, också ha
hört till germanerna, de må nu ha varit utrustade med en lång
eller en kort hjämskål. Alla, som Retzius afbildat i sin atlas, hafva
tillhört germanerna, det visar sättet för deras begrafning,
äfven-som beskaffenheten af de vapen och smycken, som sörjande
släktingar lagt i deras grafvar.
På grund häraf är det enligt min mening obestridligt, såsom
också skallarne ur Sydtysklands och Rhens grafvar samt från
Friesernas område och England ådagalägga, att germanernas
etnologiska enheter framgått ur en komplicerad rasblandning.1
Hvar-ifrån dessa särskilda raser kommo, när de sammanträffade, skall väl
småningom blifva möjligt att utreda, men just därför är det
framför allt viktigt, att deras karakteristiska kännetecken nu blifvit
noggrant kända. Från denna synpunkt betraktade skola de skandina
1 Jag har en gång användt uttrycket »rasens penetration» för att pä ett markant
hätt franihäfva till rasen olikartade elements inträngande i ett och samma land och i
en och sa min a cntnologiska enhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
