Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädande inför publiciteten tvenne ansedda naturforskare, Ekström
och v. Wright (se ofvan).
De specifike fackmännen förhöllo sig i förstone mera
reserverade. Vi känna redan Sven Nilssons uttalande 1844. Det
var hans teori om den »tvåarmade häfstångsrörelsen», som efter
denna tid behärskade den vetenskapliga uppfattningen i hithörande
stycke.1 Landet antogs höja sig i norr och sänka sig i söder om
en axel, som gick igenom södra Sverige ungefär mellan Kalmar
och Varberg. Man hade sålunda accepterat en olikformighet inom
höjningsfenomenet, men denna olikformighet troddes nu i sin tur
regelbunden, så till vida som höjning, resp. sänkning antogs tilltaga
i jämn proportion till afståndet från balanslinjen. Inom denna teori
fanns tydligen icke plats för en så nyckfull och därtill strängt
lo-kalbegränsad företeelse som den af Holmberg anmälda. Den
passade icke i systemet och betraktades följaktligen med den
naturliga misstro, som vetenskapsmannen måste känna gent emot
resultat hvilka synas stå i strid med viktiga dogmer, och detta utan
att ens vara vunna på vetenskapliga metoders väg.
Den förste auktoritet, som med något allvar reflekterar på
Tegneby-fenomenet, synes vara Axel Erdmann. Hans allmänna
uppfattning om nivåförändringarna var, att »den här arbetande
kraften är vågformigt verkande, med mellanliggande punkter af
fullkomligt eller nära fullkomligt stillestånd mellan de i fullt mått
påverkade ställena eller trakterna». Denna uppfattning säger han
sig hafva fått redan vid sin första skärgårdsresa 1847, äfven om
han då ännu icke vågade hysa full tilltro till observationer, som
tycktes antyda olikformighet både i rum och tid. Äfven senare
ställer han sig skeptisk mot antagandet af alltför kort rytmik i
oscillationen.1 2 3 Det vill synas, som hade den senare anmärkningen
adress direkt till Tegneby; men i sitt utlåtande om Östersjöns
medelnivå år 1850 — tillsammans med Sv. Lovén — omnämner Erdmann
utan reservation Holmbergs uppgifter och yrkar äfven på detta
fenomens ställande under vetenskaplig observation, s
1 Denna teori antyddes redan i ett föredrag på de skand. naturforskames möte 1839,
Forhandl., sid. 130, och 1844, Förhandi., sid. 99, samt är fullt utvecklad 1847 i
inledningen till andra uppl. af hans Fauna, sid. VII. Om Forchhammers afvikande åsikt redan
1856, se Nordisk Universitets Tidskrift d. å., sid. 15—19, jfr sid. 23.
’ A. Erdmann, Sveriges kvartära bildningar, 1868, sid. 274. K. Vet. Akad.
öfver-sikt 1S47, sid. 2S1. K. V. A. Handl. 1856, sid. 250 f.
3 K. V. A, Öfvers. 1850, sid. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
