Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydelse kan hafva ägt rum här efter bronsåldern. Han finner alltså,
att »den af Holmberg omtalade höjningen af trakten kring Tegneby
kyrka antagligen ej står i samband med någon allmän
uppåtstigande rörelse af landet», och synes mest benägen att söka
förklaringen till de gjorda iakttagelserna i rent yttre omständigheter,
äfven om han icke alldeles förnekar möjligheten af partiella
höjningar.1
Som man ser, vållas denna tveksamhet uteslutande af den
förutsättning, under hvilken naturvetenskapsmännen sett fenomenet,
nämligen att det skulle framstå i följd af vertikal upplyftning
nedifrån. Skulle denna förutsättning bortfalla, så har fornforskningen
gifvetvis icke heller något att invända mot iakttagelsernas riktighet.
Den största skepticismen i detta stycke torde numera vara att
finna hos lekmännen, den bildade allmänheten utanför själfva
skådeplatsen. »Att själfva vida marken af några mil bortåt, själfva
slätter och fält», skrifver Urban Hjärne år 1706,1 2 »småningom sig
skulle förbyta, det hafva intet många tänkt uppå, mycket mindre
velat tro, utan om någon råkat därom nämna, hållit det för en
fabel eller saga; ty efter man det icke strax af själfva ögonspåren
märkt, så håller man det före, att jorden alltid är, såväl utan som
innantill, den hon tillförene varit, och blir i samma tillstånd
beständig till yttersta domedagen » Detta omdöme torde, med någon
justering, kunna sägas karakterisera den allmänna opinionen än i
dag: man vill icke längre tro på något »spökeverk», såsom jag en
gång funnit Tegneby fenomenet betecknadt på platsen.
Och man kan icke undra därpå, då tillfällena till iakttagelser
af Tegneby-fenomenets art verkligen äro, eller åtminstone ansetts
vara, så sällsporda. I Sverige har man icke hört talas om något
dylikt från andra provinser,3 och exakta iakttagelser öfver rörelser
i innerlandet äro, säger Sieger 1893, mycket sparsamma äfven i
1 Anf. st., III, sid. 149 (om Tegneby); jfr II, sid. 119 f. (om Gudmundsskäret)
och sid. 292 n. 2 (om Kälkerön).
2 »Den besvarade och förklarade anledningens andra flock», sid. 357.
3 Endast om vi från början identifiera vårt problem med frågan om rent lokala
höjningar, kunde möjligen ett och annat vara att anmärka. Sålunda berättades för Urban
Hjärne (II, sid. 218) om en motsvarighet till Gudmundsskäret i Västerviksskären. I den
geologiska litteraturen har jag funnit åtminstone tvenne hithörande antydningar, nämligen
om Borgskansberget i Löfsta socken (Beskrifning till bladet Skattmansö, sid. 19) och
om »fiskarstugan» vid Södertelje (Beskrifning till bladet Södertelje, sid. 30, jfr K. V.
A. Handl. 1832, sid. 71 f., och A. Erdmann, Sveriges kvartära bildningar, sid. 236
f. ); men det stannar i begge fallen vid ett rent hypotetiskt alternativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
